boom and go through

- Röker du?, frågade lillkillen...
mm, sa ja, men det är inge vidare du, så börja inte med de när du blir stor.
Ne-ej, jag ska snusa när jag blir vuxen, sa lillkillen och hans blonda hockeyfrisyr fladdrade i den ljumma vårvinden.

Aalbiiin! Hallå, Albin. Kom fram.
Mamman ropade med hes trött röst inne bland konservburkshyllor och extrapriserbjudanden.

- Letar du den lilla killen med poliskeps, militärbraller och grå flanellskjorta, isåfall är han ute på parkeringen och hänger, sa jag och mamman nickade tacksamt och stoppade ner en ask röda prince i korgen och betalade.

Järvsö är speciellt, eller som landet är mest kan jag gissa, för där handlar folk i mysdressar och badtofflor.

I traktorn som mötte mej och Lisa på väg till Konsum satt en man och knäppte en folköl.
Härliga vår, kombinera nytta med nöje på riksväg 83.

Solen sken och klart som korvspad man blev sugen på folkbärs, även om det var mitt på blanka arbetsdan. Tror det var en tisdag dessutom.
Härliga härliga tisdag.

Igår, strax innan jag släckte för kvällen. Lisa sov borta. Så tog jag en prommenad ner mot älven i bara t-shirt.
Över åkrarna flög fåglar av olika sorter och nån eller ett par stycken dök efter småfisk vid vasskanterna.

Funderade en minut över att bli bonde. Köpa några får, en maskin och lite spadar och sätta igång.
Ett hål i marken och några frön. Morötter, gurka, havre eller majs. Spelar ingen roll. Men kanske vore det soft endå, att påta runt i gyttjan och bara lyssna på fågelsång och dunka dunka.

Fast jag vet inte, i längden.
När det blir höst?

Näe, Storstan är nog en bättre idé och jag har innerst inne svårt att se mej själv i gummistövlar och med skitiga naglar.

Helgen var bra.
Dixy gjorde, som Lisa redan skrivit, en storartad entré.

Taxi enkel resa 17 mil och i baksätet skramlade tomburkarna.
Om man vill ha mera öl, var trycker man då?

Som en charter tillbaka i tiden.
Den bästa semester jag kunde tänka mej, väste han och såg sej om i ett moln av cigarettrök.

Den sköna bastun, där vi stängde in oss två kvällar i rad. Som att tränga ute verkligheten. Där inne var det varmt och skönt.
Utanför blåste, precis som på riktigt, kalla vindar från höger och vi låtsades inte om det då utan eldade och eldade tills svetten rann och vi var tvungna att doppa oss i det som för bara några veckor sen var ett svart hål på den gnistrande vinter-isen.

Men nu är det vår och fåglarna flyger och vi motionsjoggar och kliver upp tillsammans med tidningsbuden och kommer inte hem förrän långt därefter, så just därför. Därför känns landet lite ensligt, lite tomt och onödigt när man inte är ledig.

Så visst fan flytt vi. Men inte nu, inte riktigt än. Det finns fortfarande saker kvar att göra.

Så välkomna att hälsa på