boom and go through

Lugnet har infunnit sig.
Lugnet på landet, ett annat än det i stan.

Det lyser, dämpat och med svarta skuggor som bakgrund, från fönstret.

Gården är bebodd och allt ska bli vad det än gång var eller fan vet jag, men liv och rörelse och lugn såklart. Lugn lugn lugn i stormen för vi tar det från början och tänker hur vi svettades, svor och bar grejer från lägenheten in i hissen och ut på den smällkalla gårdsplanen där kärran gapade med sitt väldigt gap och svalde låda på låda trots att vi fyllde på som det vore Egyptens gräshoppor där en trappa upp med balkong och trasiga lampor.

Ändå gick det oväntat smidigt och det dåliga humöret hölls schack-matt av cigaretter och fisksoppa när allt var packat och klart.

16 mil senare och några timmars bilfärd norrut rullade minicirkusen och jag upp på gårdsplanen och Opeln lyckades me konsstycket att inte fastna i drivorna en enda gång. Det var väl för visso mer cirkusens förtjänst än min, eftersom hon körde och jag pratade.

Hursomhelst gick det allt bättre än de brukar och Kallameh, Cirkusen och jag tog ledigt för resten av kvällen och kylde våra kinder med en sparktur i månljuset.
Nere vid järnvägen stod vi tysta och väntade på vad jag tror var natt-tåget men gav ganska snart upp och sparkade oss uppåt för backen, förbi snötäckta hagar och frostiga lador och bredde ostmackor och skrattade oss till sömns den första natten på landet.

Dag blev natt som blev morgon till sist

Vid sjön ett par kilometer upp bland de blå bergen hade lo´t tagit sig en förmiddagsprommenad, för spåren var purfärska och ledde över isen mot väster, eller var det söder, vad vet jag?
Hursomhelst, bort från grusvägen iallafall och in bland tallar gran och smådjur.
Lodjur runt knuten, bara tanken kittlar.

Och medan kartong efter kartong öppnades, veks och stoppades undan fick huset allt mer liv, och lyckades till slut, efter lite trixande hitta sin egen identitet med soffor och bortglömda fåtöljer.

Fint sa Cirkusen och jag höll med.
Pust stön och lite laxpasta, ett par glas vin och några ruggiga historier senare så blev lördag söndag som avslutades halvsovande i soffan med kakelugnens knastrande glöd som sömntablett.

Förresten, vi såg en film också, det sista vi gjorde av helgen i slutet av februari 2007.
Och medan Cirkusen kurade med te och knäckebröd tog jag kvällsciggen på farstubron. I horisonten, mellan Mörkberget och dom andra kullarna gick det att följa bilar på säkert en mils avstånd.

Framlamporna lös längs den smala landsvägen tills de svischade förbi vår avfart och vidare mot Ljusdal, rakt ut i ingenting förutom arbetslöshet och barrskog.

Efter jobbet tar vi skidorna några kilometer in i skogen och kanske stannar vi med kaffe och rosenröda kinder, för att lyssna på tystnaden långt ifrån stan.

Det är underligt på nått vis, både grannar och råttor förvånas säkert över att den gamla gården nu lyser igen.
Råttorna har gott om plats och borde kunna dela med sig av skymslen och vrån, bara de ger fan i sladdarna och inte skiter i besticklådan. Då kan de dansa på borden bästfan de vill när vi far till Sthlm nångång i mitten av veckan.

Just det. Måste hämta ved också

En enda sak är säker
och det är livets gång;
att allting vänder åter
att allting börjar om
- …ska nya röster sjunga