Gräv där du står
Gräv!, sa jag. Det står Mackes gräv på bilen som snart kör förbi, jag drog Lisa i armen och snart hörde vi ljudet av den röda bilen som sakta tonade upp sig i damm-molnet på vägen bakom oss.
Lisa såg förvånad ut, Mackes gräv?
Bilen rullade förbi och där, längst upp till vänster på den högra sidorutan, nästan osynligt och omöjligt att se om man inte stod precis bredvid syntes loggan för gräv-företaget.
Kusligt, har aldrig sett bil-jävlen förr och känner inte till företaget annat än till namnet.
Ändå fick jag, som en blixt från klar himmel, känslan av vad som skulle komma.
Nånting slog mej
Gud?
Varför isåfall? Kunde jag inte fått nästa veckas rätta lottorad, lösningen på svälten bland afrikas barn eller en hint om vad jag ska ta mej till på nästa anställnings-intervju.
Lisa rös av min synska förmåga och när jag la mej några timmar därefter hade jag svårt att sova.
Mckes Gräv, vad vill de mej och vad är meningen med allt det här?
Ruggigt
Lisa såg förvånad ut, Mackes gräv?
Bilen rullade förbi och där, längst upp till vänster på den högra sidorutan, nästan osynligt och omöjligt att se om man inte stod precis bredvid syntes loggan för gräv-företaget.
Kusligt, har aldrig sett bil-jävlen förr och känner inte till företaget annat än till namnet.
Ändå fick jag, som en blixt från klar himmel, känslan av vad som skulle komma.
Nånting slog mej
Gud?
Varför isåfall? Kunde jag inte fått nästa veckas rätta lottorad, lösningen på svälten bland afrikas barn eller en hint om vad jag ska ta mej till på nästa anställnings-intervju.
Lisa rös av min synska förmåga och när jag la mej några timmar därefter hade jag svårt att sova.
Mckes Gräv, vad vill de mej och vad är meningen med allt det här?
Ruggigt
Juni Juni Juni
Det ser nog konstigt ut egentligen. Att på alla bilder jag lägger upp på nätet så är det fest och stoj och stim med burkar bastubad och bikinibrudar.
Som att livet vore ett tivoli, en fest utan slut och att vardag med pollen och morgontrötta ögon inte existerar.
Att landet erbjuder allt utom vardag, med soliga kvällar vid grillen och skumpa och dunka-dunka.
Så är det naturligtvis inte. Men att se mej koka egg, eller hur vi, jag och Lisa, masar oss till bilen i arla-morgonstund på väg till jobbet, en dusch efter joggingturen eller hur vi handlar konserver på ICA. Det är inte alls lika roligt.
Ändå är det sanningens sanning 5 gånger 24 långa timmar i veckan, och det är faktsikt också rätt trivsamt, men gör sig inte lika bra på bild.
Sommaren har gått i tusen knyck och nu är det på riktigt.
Bläddrade tillbaka 12 månader på bloggen och läste om hur midsommar, den gången i Ockelbo, närmade sig med stormsteg. Förväntningar och folköl, rastlösa nätter och dimmiga dagar.
Kul var det, men roligare är det här.
Även om årets upplaga av midsommar just nu mer och mer liknar ett frågetecken.
Ledig eller inte ledig, det frågar vi oss alla på vår vimsiga redaktion. Inte ens högsta hönset tycks ha koll och schemat har ju strulat tidigare så än ska jag inte ropa HEJ.
Det blir nog bra vilket som men vilka vändningar det fått. Livet.
På korten ser jag Sanna susa förbi med pistol i ena handen och en flaska rödtjut i den andra, en pappa med braj och solhatt och jag själv som singel och suput.
Nu däremot.
Bor Mllstrm i Umeå, långt härifrån.
Jag är bortlovad och full av kärlek med ett nummer runt handen som om jag skulle glömma.
Det gör jag aldrig
Sanna är mamma och pappa Pär. ja, han är pappa.
Så det kan gå och fort också. Tokigt knasigt roligt och den som det visste för ett år sen skulle ha tjänat sig några feta slantar på vadslagning.
Jag mins hur vi käkade maffiagryta och pratade om allt det nya, det var exakt ett år sen idag, jag och Mllstrm på hans balkong i söderläge med utsikt över bollongern.
Hur vi landade, for till sthlm och drack rom i tidningpapper på muséet, fnittrade som små små tjejer och hur jag längtade nått enormt, och for hem med ögonen som två flipperkulor studsandes och sökandes efter det jag nu har.
Ett år- tre adresser och snart en fjärde, ett underbart löfte till världen, kommunen, Lisa och mej själv.
Ett år av både kaos och ko-lugn.
Hur jag fann mig själv i en bastu och hur andra fann varandra
Men whatever, livet är nu så som jag önskade när joggare tidigare sprang förbi.
"Åh tänk, han har jobb och ett liv och ibland semester och längtar till helgen och har svettiga ben och snart får han duscha och kanske en kram"
Måndag 18e juni 2007
Solen skiner men marken är fuktig av regn,
jag är glad
Helgen var som på bilderna. En rullande minicirkus alltid på väg någonstans. Den här gången frammåt. Inte tillbaks. Frammåt
15.20, snart dags att tagga
Som att livet vore ett tivoli, en fest utan slut och att vardag med pollen och morgontrötta ögon inte existerar.
Att landet erbjuder allt utom vardag, med soliga kvällar vid grillen och skumpa och dunka-dunka.
Så är det naturligtvis inte. Men att se mej koka egg, eller hur vi, jag och Lisa, masar oss till bilen i arla-morgonstund på väg till jobbet, en dusch efter joggingturen eller hur vi handlar konserver på ICA. Det är inte alls lika roligt.
Ändå är det sanningens sanning 5 gånger 24 långa timmar i veckan, och det är faktsikt också rätt trivsamt, men gör sig inte lika bra på bild.
Sommaren har gått i tusen knyck och nu är det på riktigt.
Bläddrade tillbaka 12 månader på bloggen och läste om hur midsommar, den gången i Ockelbo, närmade sig med stormsteg. Förväntningar och folköl, rastlösa nätter och dimmiga dagar.
Kul var det, men roligare är det här.
Även om årets upplaga av midsommar just nu mer och mer liknar ett frågetecken.
Ledig eller inte ledig, det frågar vi oss alla på vår vimsiga redaktion. Inte ens högsta hönset tycks ha koll och schemat har ju strulat tidigare så än ska jag inte ropa HEJ.
Det blir nog bra vilket som men vilka vändningar det fått. Livet.
På korten ser jag Sanna susa förbi med pistol i ena handen och en flaska rödtjut i den andra, en pappa med braj och solhatt och jag själv som singel och suput.
Nu däremot.
Bor Mllstrm i Umeå, långt härifrån.
Jag är bortlovad och full av kärlek med ett nummer runt handen som om jag skulle glömma.
Det gör jag aldrig
Sanna är mamma och pappa Pär. ja, han är pappa.
Så det kan gå och fort också. Tokigt knasigt roligt och den som det visste för ett år sen skulle ha tjänat sig några feta slantar på vadslagning.
Jag mins hur vi käkade maffiagryta och pratade om allt det nya, det var exakt ett år sen idag, jag och Mllstrm på hans balkong i söderläge med utsikt över bollongern.
Hur vi landade, for till sthlm och drack rom i tidningpapper på muséet, fnittrade som små små tjejer och hur jag längtade nått enormt, och for hem med ögonen som två flipperkulor studsandes och sökandes efter det jag nu har.
Ett år- tre adresser och snart en fjärde, ett underbart löfte till världen, kommunen, Lisa och mej själv.
Ett år av både kaos och ko-lugn.
Hur jag fann mig själv i en bastu och hur andra fann varandra
Men whatever, livet är nu så som jag önskade när joggare tidigare sprang förbi.
"Åh tänk, han har jobb och ett liv och ibland semester och längtar till helgen och har svettiga ben och snart får han duscha och kanske en kram"
Måndag 18e juni 2007
Solen skiner men marken är fuktig av regn,
jag är glad
Helgen var som på bilderna. En rullande minicirkus alltid på väg någonstans. Den här gången frammåt. Inte tillbaks. Frammåt
15.20, snart dags att tagga
