Fredag runt lunch
På min sjuksrivna ensamma dag ruskade jag trasmattor, spikade affischer, bar skidor, högg ved och torkade golv.
Lisa däremot både jobbade och skötte resten. Jag kunde ju sova till tie och var klar på bara några timmar. Hon, stackarn, bar 23 kilo vin, handlade tusentals kassar och släpade allt till bilen för att frakta hem genom de öde Hälsingeskogarna.
Så typiskt, när man behövs som mest strejkar näsan och hade jag jobbat, skulle det ioförsig endå bara låtit jävligt fånigt i radion.
När hon slutligen kom hem åt vi fil, funderade, tog en kvällsprommenad och avslutade med ett glas vin och ett oväntat besök från Joel.
Och nu sitter jag här och skriver bort den sista halvtimmen för den här veckan. Gick up vid fem, skrapade rutorna för förhoppningsvis sista gången, och drog söderut. Mot Bollnäs.
Förra helgen köpte jag förresten The hardets way to make an easy living med The Streets, faktiskt betydligt bättre än vad alla sa då när den kom för jag vet inte exakt när.
Ringde Bisse och påminde om badkläder också, än håller isen även om den är både blank och blöt. Men efter en bastu gördetsamma om det brakar, i ska vi hursomhelst och vi är vana, Jag och Bilson, att bada i vad som i värsta fall ser ut som en jättelik Rom och Cola. Mörk, kladdig och med krossad is.
Usch, jag minns när vi blödde från benen i februari förra året.
Kallt som satan och inte en krona för besväret. Kan det vara den förkylningen som kommit nu tro? Eller att jag badade förra helgen också. I och opp under femton snabba skakande sekunder men till torra fötter och varma kläder var det fyrahndra meter och när det blåser på från Ålands hav är inte marsnätterna nått att bråka med vill jag säga.
Vad håler man på med egentligen?
Inte nog med att man badar året om, man skriver om skiten också. Som att det vore ball.
Pyttsan
12.47, bara tretton minuter kvar av sista arbetsveckan innan påsk.
Jag tar en lunch hos Kineserna ovanpå Domushuset. Deras wook-gryta brukar vara ok. Ett sista stopp vid utfarten för att handla det vi kan ha glömt.
Ikväll blir det pajbak och radio.
Imorgon ett nytt liv men endå samma.
Roligt
Onsdag 10.00
Där fanns coop konsum, systembolag, dressman, ica-skitstor, en zoo-affär, spel och tipskassa, kundcentrum, en parkeringsplats stor som en landningsbana och massor av kryllande stressande skrikande människor.
Fläskfilé från brasilien. Som hittat, bingolotter till månadsfinalen, lördagsgodis och en tetra rödtjut till kvällen.
Ingen verkade lycklig
Allt det där, förutom godiset och lotterna hade jag fixat redan i Hudiksvall.
Uppsala var sista stoppet innan vildmarken och för en lyckad helg behövdes bara kräfstjärtar, crème fraiche, purjo, färsk pasta, några tomater och en halvmeter gurka.
Och tobak förstås. Tobak i paket och dosor.
Paniken där inne, i hjärtat av Babylon, växte ju längre kön till kassa 4 sträckte sig.
Men till slut kom jag ut och matade bilstereon med Highway 61 Revisited och drog iväg i dimman.
Avfartsvägar, snea kurvor, nedlagda skolor träd träd träd och dimma. Tjock jävla dimma skymde allt vad utsikt heter i det annars vackra Roslagen.
På en grusväg flera timmar bort väntade Juha otåligt med sina burkar.
I baksätet på japanen klirrade det hemtrevligt och Do you mister Jones?
Sen blev det söndag och vi tog farväl. Niklas såg ut som ett lik, matte plockade fimpar, linn packade väskor och juha diskade en och annan tallrik mellan gin-klunkarna.
Jag iaktog och packade bilen.
Ännu en helg i 180 och det var roligt, så förbannat roligt att se dom igen.
Vi skrattade hela vägen till Åland och tillbaks och väl framme badade vi fulla av sprit och minnen i havet och Niklas förvsann men hittades åter.
Tack gud, en drunkningsolycka skulle verkligen tagit pricen av i´et.
Så släppte vi bomben också.
Brillor bil hus och ja...Shit
Rescension på kalaset kommer såklart och redan har hurrarop ropats och ojoj, inte trodde jag det om dej och vad glada vi blir...
Jag med faktiskt. Glad förvånad och lite förkyld.
Den galna hunden från Brynäs skrev till och med en dikt
10.16, dags för kaffe
H som i Hälsingland Henry och Helg
Fastnade förresten just i tanken på Henry och inte vet jag exakt när och hur det gick till.
Men jag gissar midsommar och isåfall,
isåfall borde vi väl kunna kalla honom helrörsungen?
En helrörsbefruktning på ön bland midsommarblomster och lustiga cigaretter.
Vad vet jag och vad ska spekulationer egentligen tjäna till?
Nu är nu och det känns ju alldeles, precis som jag just skrev, underbart roligt det där som hände i lördags strax före midnatt.
Grattis och välkommen mannen, det är en hård värld. Men den kan vara förbannat rolig också.
I rätt sällskap
11.40 och allt är lugnt. Vem sa förresten att måndag är tråkig?
Det går så fort ibland.
En resa tur och retur till utlandet, från fulla flaskor till bara droppar kvar på botten, ett bastubad vid havet och allt det andra.
Det lite större
Ett midsommarknull som förvandlar helgfylla till Henry och stora magar till platt och slank igen.
From ashes to ashes, allting skall bliva vad....ja
Tänk.
Det är diamantringar, ostron, barnskrik och lyckliga vänner till höger och vänster.
Någon är lycklig med skallen full av gin, andra med brösten fyllda av mjölk och en tredje för en flytt miljoner mil norrut.
Jag är lycklig för huset och helgen som kommer. Lycklig för dagarna som just var och hela härligheten med vår och surrande flugor.
En lyckans lott med trippla dubbel-vinster utsprida överallt och här.
Att facket och arbetsgivarna inte kommer överens däremot, att den stackars kassörskan med fyra barn och slutaröka-plåster riskerar missa kakan som nyss dukades upp, och allt annat såntdär som kan kallas karg och sur verklighet. Att allt det där surrar i mina döva öron, det bryr jag mej inte om.
Inte idag och säkert inte imorgon heller. Och definitivt inte igår när jag mådde som en tjyv och kräktes i ett dike norr om Hallstavik.
Jag kräktes ut det gamla och andades in frisk luft och läkerol och letade hysteriskt i papperskorgen på bilgolvet efter kartan som skulle leda bort från Roslagen och in i ljuvligaste vår-Norrland.
Och inte sov jag nått inatt, men det gör det -fullständigt- samma, för redan i eftermiddag är jag tillbaka i huset och ställer Champagnen på kylning och kollar tvätt-tid med Solveig.
Rent ska det vara, och friskt och fräscht och bubblande spännande häftigt.
11.34, jag ska ta en cigarett och kolla tågtid.
14.07 var det nog, 14.07...
Torsdag 14.38
I skyltfönstren rear biljettbolagen ut de sista resorna härifrån och tidningarna skyltar med fynda sol och fynda sommar. Skynda skynda och visst vore det skönt med en vecka, kanske två. Under ett parasoll, med en drink och nån att prata med. Una cerveza porfavor, tack tack vad fint här är. Inte alls som hemma, grått och kallt. Och titta så lustigt!
Semester. Lisa frågade igår vad jag skulle göra med två tomma veckor.
Jag funderade inte längre än en sekund och fick samma svar tillbaka.
Bara vara här. Utan jobb och planer.
Vi skulle ta prommenader på åkern, skotta undan snön på isen och göra skridskobana av ett par meter klarblank kall Ljusnan, äta middag på berget med utsikt, grilla, hugga ved inför hösten, ta en biltur till jag vet inte, men Färila kanske.
Vi kunde sjusova ikapp, gå på puben en torsdag och skratta dan efter när vi lyssnar på morgonnyheterna och tänka att haha, jobba på ni så har vi semester. So long
Hursom
Ikväll packar vi bilen och tvättar det sista, vid tretiden imorgon lämnar vi återigen Hälsingland och far söderöver.
Jag hoppar i Grisslehamnstrakten och Lisa drar vidare mot storstan och sen ut på havet.
Kanske korsar båtarna varandras farleder nångång på lördag, kanske inte. Men i början av veckan är vi tillbaka och då kan vi klappa varandra på huvet och säga att åh, det var ju visserligen roligt dädär men nu ska det bli skönt att slippa barer, rödvin och smutsiga ciggaretter.
Jag har skrivit det förrut, säkert tusen gånger minst. Men att livet på landet kan ge ett sånt lugn i kroppen, det trodde jag inte när vi flyttade för snart en månad sen.
Varje kväll är som massage och igår när Lisa somnat låg jag vaken och lyssnade efter ljud.
Barnskrik fick mej att rycka till och en obehglig känsla av läskig närvaro spred sig i kroppen. Jag tände lampan och funderade en kort stund att vicka på rullgardinen.
Fy
barnskrik ute i ingenting klockan elva på kvällen. Vill dom nått, ungarna därute, så vill dom då rakt inget trevligt
Det skar i öronen och ungefär samtidigt tycktes jag höra ett suckande från vinden.
Livet på landet, tänkte jag, har sina nackdelar. Spöken
Nu såhär en natt senare känns allt mycket bättre.
Barnen, sa Lisa, var katter och att de suckade och stönade från en trappa upp var inget konstigare än att jag glömt spjället till kakelugnen på vid gavel.
Skönt,
Men som sagt, snart kastar jag loss. Åland tur och retur för mindre än hundra pix och helgen därefter kommer Henke och Shide och vi ska skåla och skratta och tänka att. Åh, de här med rödvin barer och smutsiga cigeretter, det måste vi göra oftare.
Nu ska jag på presskonferens,
krogar mot knark
social och fritidsförvaltningen
15.00
Del uppdrag-granskning fredag eftermiddag 15.26
Ett ihoprullad illa-luktande älgskinn inlindat i plast dumpat nånstans mellan Gävlebro och Anderbserg.
Jag och poliserna höll för näsan, jag med mikrofonen i ena handen.
Vad skulle det kunna vara?
En varulv, människokropp, varg eller ett rånbyte?
Snopet tittade vi på det utrullade älgskinnet och lät det ligga kvar, det förmultnar väl, muttrade snuten.
Stackars älg, hur har den hamnat där alldeles flodd och jävlig...
En timme kvar till helg och jag provkörde just japanen. Tyst som en tjuv om natten gled vi över bron som skiljer de norra delarna av stan från de södra.
Cirkusen applåderade och jag sken som en sol. Ny bil i sjuttiotusenklassen och jag riktigt känner hur medelsvensson kopplar greppet allt hårdare om våra nackar.
Villa
japansk kombi
Båt och semesteransökningar
Förresten. Skrapade lott idag också, 25 000 pix tätare i plånboken och en resa på köpet. Life is great.
Äsch, den sista meningen var bara lögn och förbannad dikt, men det rör mej inte i ryggen
Del framtid fredag 13.33
Fuck Opel här kommer nått helt annat och borta är nittiotal med knepiga fläktsystem och tre cylindrar.
Mitsubishi Space Star gdi med AC Halvkombi is the new shit och för sju år sen hade detta varit framtiden, nu är det dåtid men ändå, precis, faktiskt just framtid. Ljusa framtid över Ljusnans klara stränder.Skönt.
Cirkusen och tog hjälp av medelåldern och tillsammans bildade de ett oslagbart team och tvingade handlaren på knä.
Själv satt jag på jobbet tre trappor ovan jord och kunde inget annat än hålla tummarna.
Det löste sej och vi firar väl som man firar nu förtiden, en film eller bastu och spar spriten till imorgon. Otroligt skönt och jag tror jag måste köpa en present till idag, eller blomma.
Nu återstår bara städningen av lägenhten och sen är det hej tack och adjö på heltid. Nästa stop framtiden. Stig på stig på. Hej framtid, stig på och pass opp, för nu stängs snart dörrarna bakåt.
Bredvid mej ligger en hög av papper, förmodligen slängs det mesta.
Jag är full av lättnad och glädje och även tacksamhet. Sånt skall belönas med guldstjärnor och middag för två tre fyra.
När vardag om nån timme blir helg, så ska jag. Jag vet inte faktiskt. Skrika kanske, högt som fan och ljust i falsett. Japaner japaner japaner, Mitsubishi är japanskt väl?
Litet och med motorn full av datorer, röd är den också. Det syntes på bilden. Halvkombi...
Tänk att mitt i mars kunde vara så här, när det såg som allra mörkast ut alldels alldeles just...
Del jag vet inte vilken, men mitt i lunchen en torsdag i mars
rulla i tö
I Hälsingland sätter de hjul på sparkarna om våren.
Undan kan det gå och svårtstoppade lär de vara, rentav livsfarliga med medar och hela skiten.
Men roligt ser det ut.
Det bliev kinesmat idag igen, en gryta med ris och kvällstidning. Mycket soja och lite kaffe, herregud vad jag druckit kaffe de senaste veckorna.
Det har slutat snöa också. Bra, det gör resan neråt betydydligt smidigare. På lördag är det melodifestivalsfinal, jag är överlycklig av att fortfarande inte sett en sekund av spektaklet och har inte en tanke på att titta då heller.
Nu kom vår tekniker, jag trycker spara och låtsas som ingenting alls. Dags att jobba igen.
Torsdag 09.40, del 4 fast egentligen 8 eller nått
Jag har skrivit om livet på landet, om biljäveln, regnet och snön. Säkert en del om kakelugnarna som vi inte eldat i på länge och om mina blöta skor också.
Nu är allt det där borta...
Hursomhelst.
Igår fick jag brevet. Skulle kunna vara postat av mej själv på sätt och vis, fast utan lustigheter och i den här pubertalt patetiska bloggen. Istället svart på vitt med kommunens stämpel i högra hörnet.
Jag hade alla rätt utom ett, kryys kryss kryss kryss etc...
Som en olyckligt lyckad lottorad. Inget att skylta med och nu ligger det väl undangömt och väntar på att aldrig komma till nån nytta. Så är det nämligen med det här pappret, meningen är att jag aldrig ska använda det.
Tisdagens schackparti höll oväntat på att sluta med fördel Trixy. Cirkusen var trött och rufsade håret. Jag såg chansen att matta och gick rakt in i den vidöppna fällan.
Schackmattgonatt. Och en cigg, mest för att titta på utsikten.
Det snöar i hudiksvall och jag är pigg på kaffe och entusiasm. Bergsjö tur och retur, lite kinakäk, kaffe och E4 söderut mot staden vi just lämnat.
Flyttstädning.
Nu ska jag jobba....
Måndag 23.03 del 3 eller 4
Jobb i Gävle när man vill vara i Hudikfuckingsvall och förr var det ju jämt tvärtom. Typisk.
Efter flyttstädningen hoppas jag dock det dröjer, så jag verkligen kommer in i det. Hälsingelivet och friska luften.
När det ringde precis på pricken vid halv nångång i eftermiddags visste jag vem det var och på ett ungefär vad hon ville. Tjugo minuter senare visste jag vem jag var och precis vad jag faktiskt vill.
Så blir det säkert också, för allt har startat bättre än planerat.
Jag har saker i görningen och trixar med tankarna som kråkan i prästsången, hit och dit.
Astro kvittrade som en fågel i luren och massor av mil och flera tusen skogar norrut sitter han nu med ett nytt liv i kikarn och jag tror på det där. Det blir bra.
En film med Bisse och Anders, flygplan krig och kärlek. Perfekt en måndagskväll.
Och en uppstudsig tevexpert som sticker ut hakan och varnar för Brynäs, den som lever får se.
Jag tror bestämt vi ska äta sill imorgon, sill och potatis och knaprigt bröd. Kanske en prommenad ner till isen för att se vad som hänt.
Det ska bli vår nu har dom sagt på radion. Vår med blommor och såsmåningom bin och pollen och betande djur.
Då kan isarna vara förädiska och vi lär väl skaffa sånna där halsband med dubbar, för Cikrusen gillar att upptäcka och det gör ju jag med så prommenaderna kommer bara bli längre och där strax efter kanalen ska det finnas en lada vi fick göra precis vad vi ville med.
Nu ska jag sova, men förresten.
Inga grannar utan grannfejder. Mer om det en annangång, men man kan ju undra vad han skall med containrarna till. Och björkarna.
Den där förbannade Jonas...
Måndag 18.49 del 3
vägen längs backen till Hudiksvall. Tiden är kommen och snart ligger du där på
en skrothög och ångrar vad du ställt till med.
Avgas-system
Minicirkusen rynkade pannan och
kröp in under bilen. Därnere- bland sot och skruvar- lindade hon snöret och fäste
med en trippel dubbelknut osså, vips bara sådär, slutade opeln skaka. Ett dygn
senare och 3000 spänn fattigare är bilen renoverad underifrån och som det heter.
Opel- skönhet kommer inifrån och ett nytt avgassystem är kanske inget att flascha med,
men dock tryggare och trevligare på alla sätt och vis.
Så nu kan cirkusen med lugn och ro utforska de nya vägarna till jobbet och jag kan somna gott i en stad
när er. Det spelar inte så stor roll egentligen, eller ja. Utgifter är utgifter
och avgaser är ut-släpps-gifter, så vi kan gott skänka vårt bidrag till
bilverkstan ihopp om att nån av de härliga hundrarlapparna går till nått bra. Köp
en present till frun eller spendera åtminstone häften på en middag eller lägg i
insamlingsbössorna som allt för ofta skramlar tomma utanför hemköp.
Gör nått bra bara, så kör vi opeln med lättade sinnen och samveten rent som lantluft.
Avgassyem var det ja, för den här gången och bytt är bytt och kommer aldrig tillbaks.
Fest har vi haft också, cirkusen och jag.
Ett alldeles eget fullmoonparty i bastun med dimma som
gjorde andra sidan älven osynlig och det var, fan ska ni veta, svårt att hitta hålet i
isen där några vingliga trappesg ner.
Kallt var det också för den delen, både under fötterna
och i flaskorna. Soliga San Miguel mitt i midvinternatten, men det brydde oss
inte utan allt blev bara hur bra som helst och vi tömde en halv bagin av bara farten nån timme senare. Svisch rakt ner i ingenting och ut i flytande form. Av vätska är du kommer av vätska skall du åter bli, eller nått.
Vi vaknade på lördagsmorgonen med huvudverk och vinröda läppar. Cirkusen drabbades av bakfylla mitt på myren
med fem kilometer åt båda håll om start och mål, men det var bara att glida på
(jag gled) och cirkusen stakade sina vallningsfria...vet inte vad det är för
märke hon har, men hur som helst och en halvtimme efter kom vi i mål och tackade
snabbt nej till dagens lunch och fortsatte hemåt istället.
Då hade opeln fortfarande inte strejkat och rullade stadigt nerifrån fjället i mitten av Hälsingland en dag i början av mars.
Det blev en dubbel-helg också, det var ett tag sen sist.
Mer vin och besök på den lokala puben. Snoddascovers och barmingel. Bussen
mot Bollnäs, och pling efter bara nån kilometer längs den döda landsvägen. Livet
på landet går sin stilla gång och det är fortfarande gräsligt skönt att ta
kvällscigaretten på bron och blicka ut över Ljusnan.
När vi lyckades hålla oss tysta ett par sekunder där i skidspåret, cirkusen och jag, så hörde vi
inte ett dugg. Det var livfullt som i kyrkan och nästan kusligt knäpptyst.
Förresten,
Huset står färdigt nu, bara ett IKEA-besök för att fräscha upp golven. Inte med
nya plankor eller parkett. Mattor duger gott för att lysa upp de mörkaste
vrårna.
Känslan av att gå runt i sin egen hundra-rummare med vind och hela baletten är
både häftig och tankeväckande.
Kan jag nånsin flytta till lägenhet igen, går det att klara sig utan gästrum och
hur ska det bli om bilen pajar?
Kollektivtfarik som är så krångligt, men förvisso. Billigt.
Bensin däremot är dyrt.
Att tanka är deprimerande, som att spela blackjack med djävulen. Pengarna rusar fån kontot i detta the final countdown fast uppåt.
Må det sluta nu, låt tanken va full- men istället bara ökar trycket och sifrorna går mot två tre fyra fem sex-siffriga belopp och skallen fylls snabbt av ören kronor dollar och oljefat.
Man ser skivor, sista minutensemestrar och vinflaskor flyga åt all världens håll där utanför Statoil.
Femhundrasextionio kronor och arton öre ler kassörskan och frågar om det får vara lov att vara bra så, det får det verkligen muttrar jag tyst och har lust att hänga henne i tjänsteslipsen men ändrar mej och tänker på miljön och den fina skogen och att bensin såklart måste kosta skjortan. Annars skulle folk åka flera mil per dag och inte som Cirkusen och jag, pendla tur och retur 140 fjuttiga kilometer.
Egentligen tycker jag det är rätt och riktigt. Miljöbovar som oss skall straffas och brinna i helvetet, så ta era pengar och stick!
Och det var ju endå inte därför vi valde att flytta, kulor kan man spara i graven
och den är dessutom så pass liten att det gäller att bosätta sig stort så länge
det finns tid.
Hoppsan, det blir långt det här. Och jag sitter på jobbet dessutom, betald tid.
Men det kan gott så vara med halvtimmen kvar. Cirkusen cirkulerar på Dollar Store och spanar in Hudik. Måndagspuls måntro?
En sak till bara
Jag upptäckte just att jag inte alls sitter på jobbet utan vid en dator några kilometer söderut, slutade ju för länge sen men blogghelvetet uppdateras ju inte. Så jag gör ett nytt försök och ser om det funkar. Blogg blogg, kontakt.
Gud, så jag håller på numer
I know, it´s onley internet
but i like it
