Fredag runt lunch
Förkylningen släppte inte. Men slemmet i halsen, det dunkande huvet och allt de andra förvsann i takt med smutsen.
På min sjuksrivna ensamma dag ruskade jag trasmattor, spikade affischer, bar skidor, högg ved och torkade golv.
Lisa däremot både jobbade och skötte resten. Jag kunde ju sova till tie och var klar på bara några timmar. Hon, stackarn, bar 23 kilo vin, handlade tusentals kassar och släpade allt till bilen för att frakta hem genom de öde Hälsingeskogarna.
Så typiskt, när man behövs som mest strejkar näsan och hade jag jobbat, skulle det ioförsig endå bara låtit jävligt fånigt i radion.
När hon slutligen kom hem åt vi fil, funderade, tog en kvällsprommenad och avslutade med ett glas vin och ett oväntat besök från Joel.
Och nu sitter jag här och skriver bort den sista halvtimmen för den här veckan. Gick up vid fem, skrapade rutorna för förhoppningsvis sista gången, och drog söderut. Mot Bollnäs.
Förra helgen köpte jag förresten The hardets way to make an easy living med The Streets, faktiskt betydligt bättre än vad alla sa då när den kom för jag vet inte exakt när.
Ringde Bisse och påminde om badkläder också, än håller isen även om den är både blank och blöt. Men efter en bastu gördetsamma om det brakar, i ska vi hursomhelst och vi är vana, Jag och Bilson, att bada i vad som i värsta fall ser ut som en jättelik Rom och Cola. Mörk, kladdig och med krossad is.
Usch, jag minns när vi blödde från benen i februari förra året.
Kallt som satan och inte en krona för besväret. Kan det vara den förkylningen som kommit nu tro? Eller att jag badade förra helgen också. I och opp under femton snabba skakande sekunder men till torra fötter och varma kläder var det fyrahndra meter och när det blåser på från Ålands hav är inte marsnätterna nått att bråka med vill jag säga.
Vad håler man på med egentligen?
Inte nog med att man badar året om, man skriver om skiten också. Som att det vore ball.
Pyttsan
12.47, bara tretton minuter kvar av sista arbetsveckan innan påsk.
Jag tar en lunch hos Kineserna ovanpå Domushuset. Deras wook-gryta brukar vara ok. Ett sista stopp vid utfarten för att handla det vi kan ha glömt.
Ikväll blir det pajbak och radio.
Imorgon ett nytt liv men endå samma.
Roligt
På min sjuksrivna ensamma dag ruskade jag trasmattor, spikade affischer, bar skidor, högg ved och torkade golv.
Lisa däremot både jobbade och skötte resten. Jag kunde ju sova till tie och var klar på bara några timmar. Hon, stackarn, bar 23 kilo vin, handlade tusentals kassar och släpade allt till bilen för att frakta hem genom de öde Hälsingeskogarna.
Så typiskt, när man behövs som mest strejkar näsan och hade jag jobbat, skulle det ioförsig endå bara låtit jävligt fånigt i radion.
När hon slutligen kom hem åt vi fil, funderade, tog en kvällsprommenad och avslutade med ett glas vin och ett oväntat besök från Joel.
Och nu sitter jag här och skriver bort den sista halvtimmen för den här veckan. Gick up vid fem, skrapade rutorna för förhoppningsvis sista gången, och drog söderut. Mot Bollnäs.
Förra helgen köpte jag förresten The hardets way to make an easy living med The Streets, faktiskt betydligt bättre än vad alla sa då när den kom för jag vet inte exakt när.
Ringde Bisse och påminde om badkläder också, än håller isen även om den är både blank och blöt. Men efter en bastu gördetsamma om det brakar, i ska vi hursomhelst och vi är vana, Jag och Bilson, att bada i vad som i värsta fall ser ut som en jättelik Rom och Cola. Mörk, kladdig och med krossad is.
Usch, jag minns när vi blödde från benen i februari förra året.
Kallt som satan och inte en krona för besväret. Kan det vara den förkylningen som kommit nu tro? Eller att jag badade förra helgen också. I och opp under femton snabba skakande sekunder men till torra fötter och varma kläder var det fyrahndra meter och när det blåser på från Ålands hav är inte marsnätterna nått att bråka med vill jag säga.
Vad håler man på med egentligen?
Inte nog med att man badar året om, man skriver om skiten också. Som att det vore ball.
Pyttsan
12.47, bara tretton minuter kvar av sista arbetsveckan innan påsk.
Jag tar en lunch hos Kineserna ovanpå Domushuset. Deras wook-gryta brukar vara ok. Ett sista stopp vid utfarten för att handla det vi kan ha glömt.
Ikväll blir det pajbak och radio.
Imorgon ett nytt liv men endå samma.
Roligt
Kommentarer
Postat av: Anonym
Åretruntbadande ska det både skrivas om och uppmuntras till, så det så.
Badbyxorna åker med.
Trackback
