Måndag 18.49 del 3

Rost, rost, gyllenbruna förbannde jävla rost. Rosta sönder fanskapet och släpa det hela
vägen längs backen till Hudiksvall. Tiden är kommen och snart ligger du där på
en skrothög och ångrar vad du ställt till med.
Avgas-system
Minicirkusen rynkade pannan och
kröp in under bilen. Därnere- bland sot och skruvar- lindade hon snöret och fäste
med en trippel dubbelknut osså, vips bara sådär, slutade opeln skaka. Ett dygn
senare och 3000 spänn fattigare är bilen renoverad underifrån och som det heter.
Opel- skönhet kommer inifrån och ett nytt avgassystem är kanske inget att flascha med,
men dock tryggare och trevligare på alla sätt och vis.
Så nu kan cirkusen med lugn och ro utforska de nya vägarna till jobbet och jag kan somna gott i en stad
när er. Det spelar inte så stor roll egentligen, eller ja. Utgifter är utgifter
och avgaser är ut-släpps-gifter, så vi kan gott skänka vårt bidrag till
bilverkstan ihopp om att nån av de härliga hundrarlapparna går till nått bra. Köp
en present till frun eller spendera åtminstone häften på en middag eller lägg i
insamlingsbössorna som allt för ofta skramlar tomma utanför hemköp.
Gör nått bra bara, så kör vi opeln med lättade sinnen och samveten rent som lantluft.
Avgassyem var det ja, för den här gången och bytt är bytt och kommer aldrig tillbaks.


Fest har vi haft också, cirkusen och jag.
Ett alldeles eget fullmoonparty i bastun med dimma som
gjorde andra sidan älven osynlig och det var, fan ska ni veta, svårt att hitta hålet i
isen där några vingliga trappesg ner.
Kallt var det också för den delen, både under fötterna
och i flaskorna. Soliga San Miguel mitt i midvinternatten, men det brydde oss
inte utan allt blev bara hur bra som helst och vi tömde en halv bagin av bara farten nån timme senare. Svisch rakt ner i ingenting och ut i flytande form. Av vätska är du kommer av vätska skall du åter bli, eller nått.

Vi vaknade på lördagsmorgonen med huvudverk och vinröda läppar. Cirkusen drabbades av bakfylla mitt på myren
med fem kilometer åt båda håll om start och mål, men det var bara att glida på
(jag gled) och cirkusen stakade sina vallningsfria...vet inte vad det är för
märke hon har, men hur som helst och en halvtimme efter kom vi i mål och tackade
snabbt nej till dagens lunch och fortsatte hemåt istället.

Då hade opeln fortfarande inte strejkat och rullade stadigt nerifrån fjället i mitten av Hälsingland en dag i början av mars.

Det blev en dubbel-helg också, det var ett tag sen sist.
Mer vin och besök på den lokala puben. Snoddascovers och barmingel. Bussen
mot Bollnäs, och pling efter bara nån kilometer längs den döda landsvägen. Livet
på landet går sin stilla gång och det är fortfarande gräsligt skönt att ta
kvällscigaretten på bron och blicka ut över Ljusnan.

När vi lyckades hålla oss tysta ett par sekunder där i skidspåret, cirkusen och jag, så hörde vi
inte ett dugg. Det var livfullt som i kyrkan och nästan kusligt knäpptyst.

Förresten,
Huset står färdigt nu, bara ett IKEA-besök för att fräscha upp golven. Inte med
nya plankor eller parkett. Mattor duger gott för att lysa upp de mörkaste
vrårna.
Känslan av att gå runt i sin egen hundra-rummare med vind och hela baletten är
både häftig och tankeväckande.

Kan jag nånsin flytta till lägenhet igen, går det att klara sig utan gästrum och
hur ska det bli om bilen pajar?
Kollektivtfarik som är så krångligt, men förvisso. Billigt.
Bensin däremot är dyrt.
Att tanka är deprimerande, som att spela blackjack med djävulen. Pengarna rusar fån kontot i detta the final countdown fast uppåt.
Må det sluta nu, låt tanken va full- men istället bara ökar trycket och sifrorna går mot två tre fyra fem sex-siffriga belopp och skallen fylls snabbt av ören kronor dollar och oljefat.
Man ser skivor, sista minutensemestrar och vinflaskor flyga åt all världens håll där utanför Statoil.
Femhundrasextionio kronor och arton öre ler kassörskan och frågar om det får vara lov att vara bra så,  det får det verkligen muttrar jag tyst och har lust att hänga henne i tjänsteslipsen men ändrar mej och tänker på miljön och den fina skogen och att bensin såklart måste kosta skjortan. Annars skulle folk åka flera mil per dag och inte som Cirkusen och jag, pendla tur och retur 140 fjuttiga kilometer.
Egentligen tycker jag det är rätt och riktigt. Miljöbovar som oss skall straffas och brinna i helvetet, så ta era pengar och stick!

Och det var ju endå inte därför vi valde att flytta, kulor kan man spara i graven
och den är dessutom så pass liten att det gäller att bosätta sig stort så länge
det finns tid.
Hoppsan, det blir långt det här. Och jag sitter på jobbet dessutom, betald tid.
Men det kan gott så vara med halvtimmen kvar. Cirkusen cirkulerar på Dollar Store och spanar in Hudik. Måndagspuls måntro?

En sak till bara
Jag upptäckte just att jag inte alls sitter på jobbet utan vid en dator några kilometer söderut, slutade ju för länge sen men blogghelvetet uppdateras ju inte. Så jag gör ett nytt försök och ser om det funkar. Blogg blogg, kontakt.

Gud, så jag håller på numer

I know, it´s onley internet
but i like it


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0