Ingen rök utan eld, sthlm 10.14
Plötsligt ser jag cigaretter överallt.
I sömnen och på tunnelbanan. Jag räknar fimpar på backen och känner röklukten på kläderna jag inte hunnit vädra än
10.03 och jag har redan tuggat fyra tuggummin, ätit ett päron, druckit fem glas vatten och tänkt på rökning ungefär två tusen gånger.
Livet känns som att det vore slut. Fimpat, förbrukat och finito
Fan vet om inte KOL är paradiset jämfört med abstinensbesvären.
Att ligga där och hosta slem låter bara mysigt, tycker jag, när jag vrider mej i plågor om natten.
Jag använde tre kuddar i alla tänkbara formationer, vände täcket, kollade mobilen, drack vatten, vände täcket igen och somnade nån timme innan jag skulle kliva upp.
Jag hatar plötsligt hela världen och den hatar mej.
Medan biljävlar och fabriker släpper ut och förgiftar så ska jag helt plötsligt inte få röka fyra futtiga jävla milligram med skit.
Orättvist!
Just nu hoppas jag på en hjärtattack eller annan plötslig död. Överkörd, skjuten av misstag, blixtnedslag eller drunknad.
En cigarett förkortar livet med 4 minuter.
En arbetsdag med åtta timmar.
I duschen strax innan jobbet slog det till som en spark i ansiktet.
Bara tanken att inte ta sin morgonscigarett skapar ångest, och att veta att ikväll blire ingen rök. Det känns förjävligt, som att jag svikit mej själv och vad jag egentligen står för.
Lycka till!! Ingenting är omöjligt!!
