boom and go through

I bakgrunden hör jag hur lillkillen skriker,

Shide svarar i Lisas telefon och anstränger sig för att inte skratta åt eländet.
Varvat med barnskriken där på parkeringsplatsen hör jag henne, Lisa alltså, hur hon spottar och svär.
Inte åt Emil,

honom svär man inte åt bara så där.
Men förmodligen svär hon över hela situationen just då, och över hur allt kunde bli så här.
Man barn gift och en trea i betongen.
Könsroller och mammaledighet.
Jag darrar lätt på rösten när jag tänker hur hon läste Maria Svelands Bitterfittan för bara någon vecka sen.
Jag vill, men kan inte vara där just då. Vara där och dela,
dela vardagsbestyret med barn och storhandling.
Men cashen ska in och mina tio första pappadagar tog slut snabbare än en starköl.

Lisa som var så fri och fin och aldrig mera någonsin skulle stänga in sitt då tjugosexåriga liv i ett förhållande.

Ingen diskbänksrealism!, det var dealen när vi bestämde att fortsätta träffas efter några förvirrade veckor,
och det var hon som sa det, samtidigt som hon öppnade en andra flaska vin och vi pratade om frihet och resor till främmande länder.
Jorden runt, sydamerika, västindien och USA

Istället, knappt tvår år senare står hon nu på parkeringsplatsen utanför Willys med barnvagnen glömd på andra sidan stan, en skrikande sex veckors baby och så jag som ringer mitt i allt.

-Hej älskling, allt bra?

Jag tar tunnelbanan hem,
tittar på klockan som är strax efter fem och funderar på landet.
12  dagar and counting