boom and go through

Och jag somnade efter det åttiosjätte avsnittet i nattsvart mörker,

trots att lampan var tänd bredvid och lisa låg där och läste såg jag inget annat än mörker.

Tungt som en skjuten björn, och när jag vaknade hade klockan ringt för länge sen och jag skyndade in i duschen och ute sken solen men det var just bara mörker.

Sista avsnittet av Sopranos sändes för några månader sedan i svt men för mej och för Lisa som ser allt på dvd avslutades en epok och ett liv vi valt att leva sent igårkväll strax efter elva.

Vi tittade på varandra, försökte konversera lite men det kändes bara tomt. Tomt och svart som natten utanför.

Nu kan vi iochförsig, och det är possitivt, koncentrera oss på annat än en fånig teveserie från New Jersey och visst ska del bli roligt med barn och spännande, naturligtvis spännande men inte på samma sätt och inte med samma slags spänning som kulhål och bakhåll, pengatvätt och horor.

Vi får tvätta kläder istället, jättesmå overaller och mössor istället för pengar,

kanske fuskar vi med någon föräldrardag, jag vet inte. Men inte samma spänning i det som med att muta fackföreningar och byggnadsherrar.

Det är klart, vi kanske ringer Stockholmshem nångång och klagar på tapeterna eller balkongen, kanske ryter vi lite löjligt i luren och säger vet du vem jag är? men det bryr sig inte telefonisten i andra änden om för jag är jag och inte Tony Soprano, hur gärna jag än skulle vilja.

Nu går livet tillbaka till det vanliga.

Gudfadern-tugg och Omertá i bokform men inte den där spänningen vi byggt upp varenda kväll i- vad som nästan exakt måste vara åttiosex dagar- ibland bara vi och ibland med Tor som säng-gäst.

Hur som helst,

life goes on and what can you do about it,

barn ska ju bli fantastiskt och det kan bli när som helst nu,

för det finns inga program att missa om vattnet skulle råka gå.

Lördagens fynd, förresten
Dennis Alcapone- Forever Version, i orginaltryck