boom and go through

Om helvetet finns har jag just varit där.

Nu lyser visserligen solen genom de gråtunga januarimolnen, men imorse-  för bara några timmar sen- var det som att all världens olycka samlats över mitt huvud och under mina fötter.

Slakthusområdet söder om stan strax innan åtta.

Regn och snöslask, två väskor och en gravid fru. Vi trippade på tå mellan pölarna och höll humöret uppe genom att försöka skämta bort eländet.

Inifrån grindarna hördes ångest-skriken från kossorna och grisarnas sista stund på jorden, och frågan är väl egentligen vad de hade att frukta, där inne på slaktbänken.

Livet utanför kan vara betydligt råare än ett bedövande hammarslag och skott i pannan.
Jag lovar.

Långtradare, postbilar och stressade tunnelbane-resenärer rusade förbi med tomma blickar.

Från Globen-gallerian blandades avgaserna med en frän lukt av nystekt bacon och någonstans där inne skymtade jag Dressmans januari-rea.

Försökte föreställa mej ett skidspår i Harsa, Lätta milen med berg och dalar, tysthet och vit ren snö.

Efteråt, ett bastudbad och lite isvak.

Men verkligheten kommer så snabbt ikapp och vi skyndade de sista trappstegen ner mot tunnelbane-perrongen bara för att få stå de åtta stationerna innan veckans första åtta timmar at work.

Jag har förhoppningsvis sett betydligt sexigare ut än då- när jag snubblade in och trängde mej genom spärrarna med väskorna på ryggen och rödstressat orakat ansikte, där i helvetes-ottan.

Men nu, som sagt, lyser n-ä-s-t-a-n solen och jag ser lite ljusare på livet, fram till halvfemsnåret då, när jag ska vandra samma väg igen för att hämta bilhelvetet som fått nya vinterdäck, bara för att därifrån byta om i det överfyllda omklädningsrummet och slänga mej i poolen för ytterligare 40 längder bröstsim.

Som sagt,

måndagmorgon.

Imorgon känns det nog bättre...