Små, små saker
ja, äntligen hemma
där finns nån som väntar på mej
Fortfarande surrealistiskt,
ännu mer efter några öl. Som nu, fredag 21.45
Hur längtan efter nått så litet kan växa sig så stort på bara några få timmar
Att nått som endå skriker som det vore djävulen själv som vaggar, kan väcka sån kärlek
ovillkorlig ensidig, än så länge- utan bröst- bara ensidig kärlek
Det trodde jag inte ens en sån där natt som den för ett år sen och ett halvt
med rödvin och löften som lovas på en balkong en tidig sommarnatt med vin
Men nu,
när lägenheten är tom och lillkillen gör sin bar-debut,
och jag sitter ensam
så förstår jag just precis
Liv gånger tre
upp gå till jobbet jobba äta lunch
samma sak
händer imorgon
Fredag blev till vardag
och solen skiner över stockholm
jag sitter på femte våningen och längtar hem,
till familjen-
den som för bara några veckor sedan var Lisa och jag och ett gäng kompisar och bröder och några föräldrar, och ibland- under storhelger- även övrig släkt och deras barn och lite annat.
Nu är det tre,
vi mot resten
Emil Linton, Lisa och jag.
Märkligt
Hur något som varat så kort kan kännas så länge och hur självklart två blir tre och hur allt- handling, prommenader eller att ta en enkel lunch- får ta den tid det tar.
Aldrig mera jaget, prio ett är alltid fyra kilo kärlek i ljusblå bomullsbyxor och en tröja med dunderhonung på.
Och inatt, när jag sov och vände mej och vaknade tittade Lisas tålmodigt trötta ögon upp under lakanen och Emils ojämna men tunga andetag studsade mellan våra vakna kroppar som ekon från gävle, ljusdal, valbo och lite varstans där lisas tattargener rest kring.
Ikväll ska han på lokal också, lillkillen. Lisa ska sippa drinkar runt stureplan och jag- på lagom avstånd från lägenheten- med Alex i bagis centrum.
Imorgon hockey och en hög med tvätt. Och hela tiden, som alltid, ett vakande öga, en djup famn och ett tröstande bröst för- och till den lille.
Världen är tuff,
men Emil Linton är tuffast
Lill Babs 70
Plötsligt bryts de vanliga radiotugget.
Radioproffs, intellektuella skåningar och profstyckare lämnas åt sidan och Sveriges största radioshow blir radio Hälsingland på två röda skunder.
aprill aprill det gör ingenting att vintern varit svår
en vår är här igen,
och jag är kär igen
Lill Babs, 70 bast och telefonväxeln överbemannas av ivriga Hälsingar som på bred dialekt vill hylla födelsedagsbarnet.
Det rings från Tallåsen och från Söderhamn, alla har nått att säga. Ett tack och grattis och en kortis från hembygden. Snö och sol och fiske på isen. Grattis Grattis från gubben och mej!
Själv sitter jag fem våningar upp mitt i stan och myser åt spektaklet. Aldrig har väl så många Hälsingar hörts av så många på så kort tid.
Grattis Barbro!
three days and still waiting
Och klockan den slår och vi väntar som om vi inte gjort annat
Sekunderna går och varje minut blir längre för timmarna som sakta försvinner.
Jag på jobbet, och Lisa hemma.
När som helst, och jag menar verkligen när som helst nu, vänds världen upp och ner och en ny människa tar sina första andetag, lär sig läsa och tar sig så småningom sin första fylla.
Solen skiner och det skulle ju vara passande att födas just då, i solsken och med fågelkvitter. Men det kan lika gärna bli i duggregn och med rusningstrafiken utanför som välkomnande fanfar.
Det är tufft att bli människa,
även för små barn.
Lägenheten är fixad,
Lisa tjackade tevesladd och fjärrkontroll,
den förra snodde Molly och slängde förmodligen på väg hem i fredags. Inte för att jävlas, utan säkert bara ett tack för gästfriheten.
Nu är det inte hundra procent säkert att det var just Molly,
men på brottplatsen var hon den sista som sågs, dessutom med halva kontrollen i munnen och hon lär knappast ha svalt den.
Hon är, hur som helst, förlåten.
Namnet,
det finns två och jag gissar på en dubbel, en kombination.
Emil Linton
Man ska nämligen förtjäna sitt namn, och jag tror lillkillen bär upp de båda utan större problem
If you must vote, vote LKJ!
