Järvsö, please don´t tell me how the story ends

Vi tog nattenbussen hem de knappa fem kilometrarna från byns enda öppna restaurang med serveringstillstånd, och det var vinter och smällkallt. Ovanför bergens avrundade och lite slitna toppar ginstrade stjärnorna och från månskenet glimmade en starkölsburk i köksfönstret när vi närmade oss huset.

Bussen försvann bort längs landsvägen, mil efter mil längs ljusnan tills den slutligen saktade in i Bollnäs.

Då hade vi somnat för länge sen, där hemma, både jag och Lisa.

Kvällen hade varit trevlig, vi hade suttit på puben vid bygatan mitt emot sparbanken och druckit öl och billiga drinkar. Det var i Mars och det var snö, och vi visste då inte alls att knappt ett år senare skulle livet ta en radikal förändring.

Det blev vår och snön som smälte blev till porlande vatten i bäckarna, stockar lades ut för att ta sig mellan de leriga åkrarna och nere vid strandkanten började fåglarna att samlas för ännu en vår.

Vi gjorde likadant. Samlade styrkorna till fest, njöt och förbannade oss själva att vi jobbade som vi gjorde, sju mil från paradiset.

På helgerna tog vi kanoten och en flaska vin, ibland bara kaffe, men oftast vin och vi paddlade genom vildmarken och slog upp tältet på en ö, vi lyssnade på djuren och varandra och såg framtiden i vattnet, i bergen och i skogen.

Sommaren gick och vi badade och klippte gräs, en förmiddag klippte vi och krattade så vi fick blåsor i händerna och svetten rann och vi svor lite grann.
Vi svor för att man ska svära när man klipper gräs och får utslag och blåsor och vi svor åt myggen som surrade runt våra huvuden, men när det var klart klippt och fint så tittade vi ut över gården och pustade ut med våra skitiga fingrar lindade runt varsin folköl och tog sen våra handukar över axlarna och masade oss ner längs grusvägen mot vattnet. Det var kallt men uppfriskande och i vassen slog en fisk.


Ni luras, det var ett helvete att bo däruppe, inte sant?

Det gör vi inte alls svarar jag. Det var alldeles alldeles underbart och när jag för första gången sedan augusti återvände till det jag nu kallar hem så var det precis som jag mindes. Vi badade bastu, tog en tur upp genom skogen, såg en tjärn och lite björnskit och sen rullade vi ner för backen hem mot huset, tände grillarna och öppnade de fyrkantiga boxarna med försiktiga händer, och jag gick upp på balkongen och såg hela Ljusnandalen försvinna i dimman.

Det var alldeles alldeles underbart


Kommentarer
Postat av: M a m m a . J e s s i c a

God Dagens!!
Hoppas du får en bra dag idag!
Kram!

2008-05-21 @ 11:36:59
URL: http://jyees89.blogg.se
Postat av: Bilson

Jag fattar inte vad ni väntar på. Nu parkerar du kroppen i en hyreskasun efter avslutat förvärvsarbete för att morgenen därpå åter resa på sig och gå ner i underjorden, glida in i lemmeltåget och upp till en chef för att sälja din tid ännu en dag.
Ditt vikariat är snart slut va?

2008-05-21 @ 19:23:24
URL: http://bilson.se
Postat av: Annapann

Hälsingland är kanske den vackraste platsen på jorden. För mig är det när sommaren kommer som hemlängtan är som starkast.

Och återigen: Fasiken vad jag gillar det du skriver och h u r
du skriver om det!

2008-05-27 @ 13:40:41
URL: http://amo.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0