Röker du, lille vän?
mm, sa ja, men det är inge vidare du, så börja inte med de när du blir stor.
Ne-ej, jag ska snusa när jag blir vuxen, sa lillkillen och hans blonda hockeyfrisyr fladdrade i den ljumma vårvinden.
Aalbiiin! Hallå, Albin. Kom fram.
Mamman ropade med hes trött röst inne bland konservburkshyllor och extrapriserbjudanden.
- Letar du den lilla killen med poliskeps, militärbraller och grå flanellskjorta, isåfall är han ute på parkeringen och hänger, sa jag och mamman nickade tacksamt och stoppade ner en ask röda prince i korgen och betalade.
Järvsö är speciellt, eller som landet är mest kan jag gissa, för där handlar folk i mysdressar och badtofflor.
I traktorn som mötte mej och Lisa på väg till Konsum satt en man och knäppte en folköl.
Härliga vår, kombinera nytta med nöje på riksväg 83.
Solen sken och klart som korvspad man blev sugen på folkbärs, även om det var mitt på blanka arbetsdan. Tror det var en tisdag dessutom.
Härliga härliga tisdag.
Igår, strax innan jag släckte för kvällen. Lisa sov borta. Så tog jag en prommenad ner mot älven i bara t-shirt.
Över åkrarna flög fåglar av olika sorter och nån eller ett par stycken dök efter småfisk vid vasskanterna.
Funderade en minut över att bli bonde. Köpa några får, en maskin och lite spadar och sätta igång.
Ett hål i marken och några frön. Morötter, gurka, havre eller majs. Spelar ingen roll. Men kanske vore det soft endå, att påta runt i gyttjan och bara lyssna på fågelsång och dunka dunka.
Fast jag vet inte, i längden.
När det blir höst?
Näe, Storstan är nog en bättre idé och jag har innerst inne svårt att se mej själv i gummistövlar och med skitiga naglar.
Helgen var bra.
Dixy gjorde, som Lisa redan skrivit, en storartad entré.
Taxi enkel resa 17 mil och i baksätet skramlade tomburkarna.
Om man vill ha mera öl, var trycker man då?
Som en charter tillbaka i tiden.
Den bästa semester jag kunde tänka mej, väste han och såg sej om i ett moln av cigarettrök.
Den sköna bastun, där vi stängde in oss två kvällar i rad. Som att tränga ute verkligheten. Där inne var det varmt och skönt.
Utanför blåste, precis som på riktigt, kalla vindar från höger och vi låtsades inte om det då utan eldade och eldade tills svetten rann och vi var tvungna att doppa oss i det som för bara några veckor sen var ett svart hål på den gnistrande vinter-isen.
Men nu är det vår och fåglarna flyger och vi motionsjoggar och kliver upp tillsammans med tidningsbuden och kommer inte hem förrän långt därefter, så just därför. Därför känns landet lite ensligt, lite tomt och onödigt när man inte är ledig.
Så visst fan flytt vi. Men inte nu, inte riktigt än. Det finns fortfarande saker kvar att göra.
Så välkomna att hälsa på
Torsdag snart fredag
Blöt snö från helvetet letar sig innanför tröjan
Jag huttrar svär och tänder den slocknade cigaretten igen
På måndag inleds ju sluta-röka veckan så det gör det verkligen samma hur mycket skit jag drar ner i lungorna nu, och med tanke på det trista vädret kan det bli en hel del.
Jag ska verkligen lyckas den här gången, inte i dag eller imorgon utan nästa vecka. Så
Då var det avklarat, sagt och därmed inte gjort men kanske ett steg på vägen
Sist basunerade jag ut mitt påtänkta hälsosamma leverne för hela radiopubliken och sen tände jag cigg på cigg med svansen hängades mellan benen som en filterlös och dyblöt john silver
Misslyckade snorunge, jag kunde nästan se hur mina kollegor stirrade besviket och tänka jaja, vad var det vi sa?
Pinsamt, att ens komma på tanken förresten, att göra krönikor som jag gjorde då. Jag skyller på ingenting annat än mej själv och mitt dåliga omdöme
Jag ska springa idag också, trots träningsvärken från i förrgår och trots att jorden på åkrarna säkert förvandlats till vitbrun kall och hal sörja lagom tills jag hunnit hem
Därefter situps, armar uppåtstreck och resterna från gårdagens dubbel DVD med Tom Hanks.
Lisa kommer timmen senare och får ge sig ut i naturen på egen hand
Jag diskar och överaskar med mat och vatten
Vinet spar vi såklart till helgen, vi gör så nuförtiden.
Och det fungerar över förväntan för båda, vi stöttar varandra om det skulle krisa där i skafferiet bland boxar och buteljer
Men hitills allt under kontroll och i lördags efter två-tre glas tittade jag in i hennes sömniga ögon och sa, ok baby. det är lördag och veckan har varit hård.
Vi lägger oss
Söndagen vi hade sen, fick Gunde Svan att framstå som Keith Richards.
Varma polarbröd med ost och gurka, termos och vattenflaskor. Vi paddlade genom is och under tunnlar- in i kanaler där ingen människa satt sin fot på åtminstone den här sidan nyår.
Sen sken vi ikapp med solen på balkongen och förlustade våra solbrända fräkniga aniskten bland skvallrande söndagsbilagor och Afrikansk dunka dunka.
Det var en trevlig helg.
Förresten, angående flytten.
Jag har redan hört hur det haha-skrattats lite skadeglatt på sina håll.
Det var det alltså, jag visste ni inte skulle palla, och visst. Så kanske det är men fortfarande ångar jag inte en sekund att vi for norrut och, kanske inte fann oss själva men åtminstone det lugn och den ro jag tror vi båda behövde.
Hösten var turbulent och det var folk och fest om vartannat.
Måndag-helg-måndag och några dimmiga frostiga minnen från partyn vi lika gärna kunnat vara utan. Det har sin charm det också, naturligtvis.
Men jag är av den bestämda uppfattningen att alla skulle prova leva så här för ett tag. Utan teve, uppkopplade datorer och inga affärer som håller öppet från seven till eleven.
Det har varit fantastiska månader och nu väntar det allra bästa. Sommar med båt bad bränna och nån bärs i bersån då och då
Livet skall levas glatt, det har jag hört och kanske stämmer det. Men det ska också levas enkelt,
det blir liksom bättre då
Tog förresten ledigt sista april.
Det innebär en minisemester från fredag till onsdag och då ska jag göra absolut ingenting förutom att umgås med vänner som förhoppningsvis hittar upp
16.02, jag tror jag ger mej nu.
Torsdagmorgon
Jag drog ett djupt halsbloss, höll inne röken, och nickade.
Ja, vafan. Nu har vi testat, och inte bara det. Vi behövde det här baby, ro.
Kvällsluften var kall, och nere vid älven speglade sig en brasa i det mörka vattnet på andra sidan.
Helt klart har vi gjort rätt, dragit vinstlotten, öppnat lyckoluckan och fått självaste Bingo Berra grön av avund.
Men bara några månader in i det som kanske skulle vara för alltid så planerar vi redan nästa steg, från lantlivets lugn till storstadspuls och avgaser.
Vi har iallafall testat, och vet båda två, att det kan vara alldeles alldeles underbart. Som i söndags.
Vi kokade kaffe, packade filt och termos, sjösatte den gula kanoten och gav oss iväg. Strandade på en ö och tittade på fåglarna. Röte cigaretter och skrattade åt livet.
Landet är underbart
Men inte alltid
Vardagarna blir längre, 15 mil tur och retur till jobb och slit
15 mil enkel väg, och till och med lite längre till närmsta vän.
Så vi gör så, i september ger vi upp. Kommer säkert igen, somrarna är ju fina och våren- särkillt nu med kossor på grönbete och isfria sjöar- är också bra.
Men vintrarna, huh.
Mörker, minusgrader...ja, ni hajar
Dixy kommer till helgen, om allt går som planerat.
Det blir kanot, bastu, lite fiske och vin.
Lisa vill upp på Järvsö klack också, så vi klär oss varmt och packar ryggsäck med korv och kaffe.
Kanske en gökotta för den som inte kör, osså utsikt.
Utsikten är fantastisk, jag ser inte bara Ljusnandalen. Jag ser ända ner mot Stockholm och kanske till och med ännu längre än så när vi står däruppe på berget i tystnadens tystnad.
Fint
Tror jag måste jobba nu, klockan är niofyrtiotre och helgen är drygt ett dygn från nu. Jag vet vi kommer säga det igen, imorgonkväll.
Fan, vi gjorde så jävla rätt. Landet is the shit
Onsdag onsdag jag är hungrig
Vi flytt
Landet är bra. Naturen fin och luften ren, men resorna långa och vänner, ja vänner, ni är långt långt från Hälsinglands blåa berg och djupa dalar.
Så i september packar vi väskorna och styr kosan söderut.
Hejdå Norrland, hej Stockholm.
Det känns bra, och Bisse fick rätt i sin profesia.
Innan Lucia sa han till Lisas pappa, innan Lucia har dom flyttat.
Måndag fast tisdag mitt i veckan
- Men, tänk. När vi gick förbi lägenheten därborta (Slaktarn pekade ut mot hallen) så hade de fortfarande fest. Det var längesen va, som en lördagsfylla förvandlade omvärlden till söndag i ett trasigt kapysch och med bubbel och filterlöst.
Hm, mumlade jag och kände efter. Inte full idag, det är ju söndag. Visserligen fortfarande röd och skön, nått med Jesus igen men inte det minsta full, bara lätt huvudverk från lördagens eggmålning.
Det var roligt i helgen. Jag hann med det mesta.
- Vi har blivit så vuxna, sa Shaddow på telefon.
Och visst har vi.
- Det är bra sa jag, och hörde hur hon nickade genom telefonledningarna 20 mil söderut.
För där i förortssoffan i Rågsved några timmar tidigare satt vi alla sex med två ungar, skötbord och pencelin. Vi åt kokostoppar, sörplade kaffe och tittade i familjealbum. Nåja, bilddagböcker heter det nowdays. Men i allafall.
Två gifta par, två med barn och ett utan.
Är det inte underligt?
Jag minns såna där dagar man aldrig ville släppa. Sånna Slaktarn log lite finurligt åt.
Då man hängde sig kvar till sista sekund av dygnet och vägrade, inte förrän klockan ringde, att det skulle vara vardag.
Måndagen kom som ett slag i skallen.
Ett gomorron yxskaft, dags att tjäna pengar.
Jobba jobba jo-o-bba
Nu är det annorlunda. Och bra.
Vi stannade bilen i Björklinge, tog varsin cigarett, trots att Lisa faktiskt slutat och beställde pizza (jag åt kebab med det skulle bara se fånigt ut i text)
Pustade ut, blev mätta och fortsatte de sista tio milen mot mellanlandningen i Gävle med film och filmjölk
Vilken helg.
Vi körde tre dagar nonstop, visserligen med uppehåll på många långa uppstyrda timmar. Men endå, kom igen. Tre dar. Det var verkligen ett tag sen.
Snaps, rött vin, skumpa och nån drink.
Godast var likförbannat och endå, nyponsoppan.
Nått har äntligen hänt efter 26 års rastlöshet.
Mättnad kanske?
Eller, jo så är det, nått roligare. Nått att göra, att prata om titta på umgås med.
Nått som tar död på rast- och rotlöshet. Nått bättre än allt bubblande vin i världen, alla soliga drinkar och kalla klirrande flaskor.
Visst kommer vi säkert sitta sådär igen, det hoppas jag verkligen, och skratta in söndagens första solstrålar mellan burkar och korkskruvar.
Men inte på samma sätt, absolut inte på samma.
Igår var en bra dag, kallt och jävligt visserligen, men maten var fantastisk, det var kul att gräffa gamla ansikten och även. Faktiskt. Relativt nya, men lika viktiga för det.
Vid nolltrenollnoll gav vi upp, tittade på klockan och tassade ut i hallen.
Matti, är de lugn att vi slaggar på din soffa. Sängen är för liten därinne, och kuddarna för stora.
Javisst, sa han, klev upp och gjorde i ordning. Bara minuterna efter sov vi alla tre som slaktade grisar.
Klockan ringde strax därpå, ny vecka. Och jag är pigg utvilad och mycket mycket glad
Torsdag sista dan i veckan
Jag står redo, håller i hatten visserligen, men ändå. Jävligt redo!
SMHI varnar, aftonbladets webbsida blinkar rött och utanför fönstret skrattar barnen i motvinden.
Stormvarning 3 av 3, håll er inne, slå på radion och för guds skull flyg inte drake. Det skulle, som det ser ut nu, gå käpprätt åt helvete.
Jag varnar också, gör mina egna inslag från parkeringen.
Annars är allt bra, eller annars och annars. Jag gillar ju stormar och extremt väder. Hoppas alltid på strömavbrott, nedfallna träd och allmän förödelse. Mest så det händer nått, mucka inte med moderjord fuckhead.
Lisa mailade just, magont lagom till påsk. Jobbigt och med tanke på Malin som ligger hemma med kräksjuka så håller jag tummarna blåa att hon klarar sig, Lisa.
Vi packade bilen igårkväll. Två stora väskor med kläder strumpor, nån bok och lite vin. Skönt att slippa bolaget i rusningstid.
Nästan 20 liter blev ju över efter festen, så vi har att ta av.
Tre timmar och femtiosex minuter kvar, sen. Fyra långa dagars ledighet med Gävle Stockholm Gävle.
Påsken blir bra. Bara hon håller sig frisk, och jag.
Söndag fast också måndag
När vi verkligen fattat vad som hänt och vad vi ställt till, så chippade vi lite lätt efter andan, lade oss på sängen, flinade och viskade ut i det tomma rummet.
-Fan vad cool,
På farstutrappen stod resterna av våra väner. Alltihop, som minnen och tack för kalaset, nerstoppat i en svart sopsäck med såndär slänga-soporna-knut längst upp.
Säcken står kvar även idag och säkert också imorgon. För var slänger man den, med allt det roliga uppdruckuna, alla goda pajkanter, gurkstumpar och tomma cigarettpaket?
Jag vet inte.
Men vi flinade igår och tog bilen mot Ljusdal. Vi såg månskenet som speglade sig i isglansen innan vattnet bröt fram genom de mer stömmande sträckorna av älven.
Vi såg bilar, inte så många- och berg. Svarta mörka konturer som resten sig till höger och vänser och raktfram och jag såg allt utom backspegeln. Framtiden längs riksväg 83 och en nygift trött och gäspande 27-åring i sätet bredvid.
Jag såg inte ens mobiltelefonen, den hamnade under mitt nygifta arlse men klarade sig väl lika bra för det.
Orkade inte svara bara, det ringde och ringde och ringde och ringde och vem det nu var så ringer jag upp en annan dag när ögonen är piggare, rösten bättre och allt lite mer normalt.
Hej det här är j-a eller jag menar j-r på sr, javafan. Det blir så lätt fel i början men jag tror det ska ge med sig snart.
Om en veka sätter det sig säkert som i berg och jag har hört, faktiskt, hur det redan trixats och fixats i telefonböcker från Malmö till Göteborg och ändå uppåt Stockholmsområdet.
Spridda namn över Svealand,
Bytte i ett allt för ivrigt ögonblick morgondagen med Jocke så morgon blir tidig jävla morgon med uppgång vid fem och jobbstart timmen senare.
Tisdagmorron coming down, oh lord i wish that i was stoned eller hade semester eller att jag åtminstone slapp att skrapa dom där förbannade biltutorna.
Men snart är det sommar och snön har försvunnit från båten som legat uppochner sen massor av år.
Vi har en lada också, att ta hand om. Fatta!
En alldles egen ladjävel på en ö mitt i Ljusnan med kossor och hela baletten. En lada
Mätt upp och snickra en ny dörr, den förra flöt bort i stormen härom året sa morfar på telefon, så kan ni sova där såsmåningom. Det blir en riktig jävla luffarsommar dehär.
Dagens present-tips: Älgstudsare
Lördag fast måndag
Jag vill också, på hela kommunens vägnar, tacka och önska er lycka till.
Däremed hade Ljusdal sagt sitt. Gud var någonstans långt borta och svor säkert lite bittert för sig själv att kommun och inte han/hon fick sitt finger med i spelet.
Det gjorde detsamma för alla såg ändå ut som små änglar i sina mörka kostymer och fina klänningar.
Där stod gänget från Fjällen, brunbrända och med fleecejackor, där stod Danjel i maffiakostym och leriga kängor, Anna med Bertil på magen, Bisse med fin prickig slips och föräldrar, nyfikna biblioteksbesökare kikade hastigt in sina läshuvuden i rummet med minnen från förr och jag darrade lätt och märkte handsvetten just då vi tog varandras händer och allt blev evighet i tjänstemanna-kvinnans papper som Shide och Henke skrev under som bevis.
Vi såg, vi var där, det var äkta, nu dricker vi sprit.
Sag, gjort och en halvtimmes bilresa tillbaka svidade gästerna om och kostymer blev flanellskjortor, nakna bröst och badkläder.
Dopp i vaken, folköl i den heta heta bastun och Bisse impade på landkrabborna bredvid och tog sitt dopp redan innan bastubadet, vi andra trängde ihop oss framför agregatet och där satt brudens far, hennes halvnakna polare och några andra fyllon från förr och skålade för vilka jag hoppas var vi.
Berra, Dubbel-Anna och dom andra höll koll utanför.
Anna N var magiskt och tragiskt nära att paja hela galejet genom att med munnen full av tjeckisk öl mosas av läns-tåget.
Enligt vittnen bara sekunder från att bli tusentals bitar människorest- vackert utspridd längs Ljusnandalens järvägsräls.
Vilken grej, hej tack för att du kom och allt som varit. Nu får Danijel fira alena och det blir visserligen en sängplats ledig men fan så mycket tråkigare när det ska till att dansas frammåt kvällen.
Whatever, allt gick som det ska och efter dans, tal, eggmackor och gammeldansk vaknade vi upp i ett lyckorus av den stackars blåslagna malin som ville prommenera.
Hon hade glatt avsöljat sanningar för allt och alla och dansat med Kalle till blodet rann.
Det var hångel i nått av rummen också, med farliga monster på lagom avstånd.
Jag tror aldrig jag varit gladare än jag var i lördags.
Tack och hemskt mycket tack för blommor presenter, sms, telefonsamtal och farmförallt närvaro och roliga upptåg...
klockan e 11.30, jag tror jag ska käka lite rester. Laxpaj, äppelröra och sallad.
Fyra dagars vecka. Det känns bra
Det ska dessutom bli skitkul att träffa henry i helgen
