Musik musik
Julhelgens musik, eftersom last.fm endast speglar den knappa tid jag sitter vid hemdatorn varje vecka kommer här en uppdatering av vad som verkligen spelats. Inte i nån fånig random-spelare som ettor och nollor i en dator utan på riktigt, fysikst förflyttade från skivhyllorna längst in i rummet till skivspelarna några meter närmre balkongen.
Joe Strummer and the Mescaleros- Global a go-go
The Clash- Westway to the World
Stax 50 years aniversiry
Ruts DC- Something that i said
Nina Simone- Greatest hits
Big Youth- Screaming target
Robert Plant and Alison Krauss- Raising sand
June Carter- Will the circle be unbroken
Eric B and Rakim- Piad in full
Joe Strummer- The future is unwritten, soundtrack
Perssons pack- Diamanter
Nu väntar jag bara på att The God the Bad and the Queen´s - The God the Bad and the Queen ska dimpa ner i brevinkastet.
Ikväll, Hey Joe på Kägelbanan
facebook 2
Leo har laddat bilder från Argentina,
folk frågar, sa Lisa
Och vips, svag för grupptryck och full av pånyttfödd nyfikenhet lyckades jag mot konstanens alla regler lura mig tillbaka in i facebook-världen.
Back on track och såld som en...
Då vet ni,
Men teven, där står jag fast.
En dag ska skiten ner i källaren med buller och brak
Logg on
No more facebook
Jag loggade in, klickade ja tack ta mej härifrån och försvann lika tyst som jag kom.
Avtrycken samlas säkert i nått arkiv nånstans där jag inte vet var, förvarade tillsammans med brottslingar, studentradikaler och sunkiga pedofilers profilsidor.
Nått att samla damm för framtiden, att bli en del av historien 2007 som den uppkopplade urflippade nätverks-människan.
Vi hörs på facebook då,
näe
Inte jag. Har hoppat av, lämnat in och nu lär väl telefonräkningen stiga i höjden för nyfiken är man ju fortfrande.
Och julkort och hälsningar om att allt är bra ska skrivas och skickas och vidarebefodras och det ska tackas för senast och ja.
Så vill ni, även i fortsättningen, ha koll på mig. ta en fika eller bara prata bort en timme på jobbet.
Ring,
mobilen har jag kvar. Och den är nästan alltid på.
Vet inte riktigt varför egentligen,
men antar att det är nått freudianskt statement jag inte kan förklara.
Vill väl mest klara mig utan antar jag, som med teven.
Den fick dock vara kvar när vi köpte ny soffa, även om jag försökte och lade fram förslag hur bra den skulle passa i källaren bland kartongerna.
Usch,
ibland räcker det med någon öl bara, för att man ska må tjyvens dan efter.
Det var verkligen inte igår jag kom bakis till jobbet. Och endå var jag knappt full.
Annat var det för Shadow, som medan jag och Slaktarn tog det lugnt på baren våningen under, hade sippat i sig en hela starkvinglögg.
Hennes kinder lös som tomteluvor i den mörka vinternatten när vi prommenerade till bussen.
Jag längtar efter jul nu. Mat och människor
Sly
Nu har jag vaknat, är pigg och har helt glömt alla världens problem.
Då var det sagt, letar ni efter nått att dansa till ikväll.
Sly Dunbar- Dirty Harry
Last fm är bra, man tar helt enkelt med sig vardagsrummet till jobbet. Tanka in skivorna på datorn, lyssna sen där det passar
December mitt i veckan och regn
Söderut, längs ostkustbanan genom skog och öde obrukade slätter med älgspår och vinterskymning.
Själv sitter kvar på min stol, orörligt stilla och knappar på tangenterna fem trappor upp mitt i stan.
Utanför regnar det stora blöta droppar över stressade människor och granar fyllda av tingeling och egentligen- absolut just ingenting.
Medan Lisa sitter på tåget, kanske tittar hon ut och saknar tystnaden, isolerar jag mej från världen- ett kontorslandskap- sätter på lurarna och höjer volymen. Ikväll tar vi över stan, ett liveklipp på nätet. Perssons Pack i Edsbyn och det är just då. Mitt i stan som jag saknar landet som mest, och det har jag skrivit förr men ibland är det så uppenbart löjligt vad som drar mej tillbaka till Hälsingland.
Att skotta snö, gräva fram bilen efter vinterns första storm, snålblåst från havet eller när den första isen lägger sig lite längre innåt landet.
De sliriga vägarna mot Loos, julskyltningen längs prommenaden i Ljusdal, bjällerklang på torget i happyhudik och de små tindrande ljusen från en stuga på andra sidan älven när allt annat är svart.
Veden som, och det här blir klyschigt, sprakar i vardagsrummet och råttorna som håller sig borta dom där smällkalla vinternätterna i väntan på vår.
Bastubaden i månskenet där nakna kroppar speglar sig i Ljusnans förädiskt blanka is.
Hundar som skäller och den vita röken som stiger från skorstenar och människors munnar.
Fast det är klart, Stockholm är ju också bra. Som igår när jag slapp äta ensam och blev bjuden på spagetti i Slaktarn och Shadows nya lägenhet. En tvåa för tre fast rymligare än förr.
Eller som ikväll när jag inte riktigt vill gå hem och passar en halvsex bio alldeles ensam.
Och som i helgen, den som var, då vi kunde umgås och skratta med andra än bara oss själva. Eller imorgon då jag kanske ser en film till, och teven. Jag närmar mej den med försiktig spänning, som en ny mystisk bekantskap man inte riktigt kan bestämma sig för.
Sakta sakta bygger jag på några minuter extra per dag. Igår, en knapp timme i soffan innan läggdags och det var faktiskt rätt skönt, public service såklart.
Men om, och jag har sagt det flera gånger förr, någon börjar luta åt en flytt norröver så hör av er, slå en signal och föreslå lämpligt ort med vackert hus och stor gård så kanske vi sitter där igen lagom till sommaren. I dimman vid ett vattendrag, och vem vet. Längtar vi kanske då tillbaka till storstan?
16.01, nu ska jag boka biljett till American Gangster
