boom and go through

Och eftersom det regnar så förbannat, och kallt är det dessutom, trippar vi över gatan och balanserar mellan vattenpussarna för att inte blöta ner oss fullständigt. Halva arbetsdan återstår och då är det jävligt tråkigt att sitta med skorna fulla av vatten. Skitigt stadsvatten dessutom, fullt med avgaser och cigarettfimpar.
Hur som helst och nog om vädret, regnar utav helve gör det fortfarande. Men då, för några timmar sedan, smög vi oss uppför trappan, tyst tyst, till cafét (eller konditoriet som det står på skylten) vi hittade igår.

Lisa viskar fram sin beställning efter en snabb titt på menyn. Tonfiskröra, grovt bröd och en kaffe.
Jag tar en likadan fast med köttbullar och rödbetsallad, klibbig och jävlig.

Servitören, som ser ut att sett sina bättre dagar väser och blänger ilsket bort mot kylfacken, där står vatten i en kanna och kaffemuggar bredvid. Sen försvinner hon ut i köket och vi går bort mot hörnet med gallonsoffor och heltäckningsmatta.
Här inne, i Hudiksvall, har inget hänt sen sextiotalet och det är inte chickt som i DN. Inget spegel-hak med snea frisyerer och randiga-polotröjor, istället skulle säkert ägarna piffat upp stället om de bara hade pengar. Kanske missade de lattevågen när den kom och lever fortfarande i tron att det går, bara man vill, att göra sig en förmögenhet på brygg-kaffe och leverpastejsmackor.
Jag vill också tro det, men vet dessvärre bättre.

Två pensionärer huttrar en bit bort. Den ena, kvinna, försöker säga nått till mannen som tycks döv av allt wienebröd och påtår.
Annars är det tyst. Som i graven och en läskig känsla av Twin peaks, när smörgåsarna kommer till bordet. Vi tuggar i oss och Lisa viskar återigen nånting om tonfisk-röran. Den är god, tror jag hon säger men jag hör inte allt, för regnet öser på där utanför och det är fan knappt man tror fönstren skall hålla.

Vi lutar oss tillbaka, sippar på kaffet med lite mjölk i och funderar.
Vilken dag. regn och rusk och tråkiga jobb, 7 mil hem och en evighet till det som nyss kändes som sommar.

Endå känns det bra, faktiskt. Att där vi bor- bor knappt någon annan och ibland är det förbannat skönt. Att längta hem till ingenting, eller också. just det. jävligt mycket.

Tre månader kvar på landet, det blir lagom. Vi flyttar med fåglarna och precis som tranan drar vi söderut, men inte till Afrika. Stockholm är mindre dramatiskt, och kanske kommer vi tillbaka när det blir vår. För att säga hej, kolla läget och lukta på blommorna.

Det är fint nu. Allt är grönt och det var faktiskt en gädda som nappade förra veckan.
Redan på fredag kommer de första.
Åsa, Pär, Gustav, Johan och Matte.
De andra plockar vi upp därefter och om SMHI håller vad de lovat så blir det skert ett jävla hallaballo på lördag.

16.38 och jag fryser som satan
dags att hyra film

Om en dryg timme sitter jag på tåget.
Förhoppningsvis, om jag inte glömmer dem i kylskåpet här på jobbet, så sippar jag på några kalla Murphys också. Och läser Aftonskvaller och tittar på utsikten och tänker att fan vad skönt att jag inte bor här iallafall när tåget stannar till i Iggesund, Söderhamn och Ljusne.

Lisa däremot, har redan åkt tåg så det räcker och blir över idag.
Jag var dum nog och påminde om passet alldeles för sent och hon, den stackarn, fick hoppa av i Vallsta, ta bussen tillbaka till Järvsö och sen börja om med hela proceduren igen.
Allt för att ta sig till Stockholm och såsmåningom Slovenien. Vad hon nu ska där att göra. Men det var nått om vattenrening tror jag...


Det är så mycket fredag i luften,  här på vår lilla miniredaktion. En pava rödvin i soffan, odiskade kaffemuggar på skrivbordet och Oskar som sjunger i rummet intill.
Som en parodi på, vad hette det där programmet som gick för så länge sen....Nile City
Fast utan reklam. Publicfuckingservice i norra Hälsingland.
That´s the shit
Ett tag till åtminstone

Tydligen öser regnet ner i Gävle och grillplanerna går väl åt helvete antar jag, men jag ska ta lokalbussen upp till Andersberg, slänga av väskan i hallen och ropa hejhej, nu är jag här och sen prommenera, oavsett väder, förbi Lugna gatan, Solgrytan, Jungfrubacken, in genom Brisgatan och upp mot Stureborg.

Det blir roligt

Vi bastade igår, mitt i veckan och för varje gång vi eldar på så stiger temperaturen. Från blygsamma 60 grader i början till nästan nittio.
Vi tillochmed tvålade in våra svetiiga kroppar i det kalla vattnet, sen gjorde vi broccolipasta och tittade i ett gamalt fotoalbum

En bra kväll, den sista på en vecka, men den var bra. Väldigt bra

Jag tänker på helgen, och på tågresan hem. Det ska faktiskt bli skönt, efter allt jävla bilåkande att bara sitta ner, låta sig transporteras genom södra norrlands-kusten till järnvägsstationen i Gävle.

Näe. Nu ska jag lasta väskan ur bilen, ta en cigarett och säga hejdå Hudiksvall. Vi ses på tisdag

Sitter där i rusningen morron och kväll
Längtar till Norrbottens myrar och fjäll
- Stefan Sundsröm, Waow waow

Nu är det väl knappast fråga om nån rusningstrafik i Hudik-city, och inte har jag nått i Norrbotten att göra heller- det är utanför Järvsö jag bor

Men varje dag mellan tre och fyra, när jag har som allra minst att göra på jobbet- och det endå är för tidigt att stämpla ut, så längtar jag hem.
Hem till naturen. Jag föreställer mej en fisketur, kaffe nere vid strandkanten eller en prommenad uppe på berget.

Flytten blir nog inte helt okomplicerad. Att ställa om. Från att kissa fritt i det fria till pissoarer och femkronorsbesök.
Från bilturer med folköl i handskfacket till tunnelbana och pendeltåg.
-Biljetten tack, åh. satan.

Men det reder sig förhoppningsvis och jag är sugen också. Men lite. jag måste erkänna det. Lite orolig över att jag blivit så mycket lantis de senaste månaderna att det blir en svår övergångsperiod.

Vem vet. Kanske kommer jag vakna av Djungelboken-Bageras röst mitt i natten, alldeles kallsvettig och höra honom ropa med sträng stämma

Var e johan, han ska föras tillbaka till människobyn numedsamma
Människobyn... då blir jag ju människa juh...huh

Näe, jag nojar säkert.
Huset kommer stå kvar, tomt och ensamt utan oss, men också. Alltid ledigt för en lång-helg eller rentav en veckas rehab från avgaser och neon.

Men fortfarande väntar en lång sommar med ljusa nätter och gröna hagar.

Ikväll ska jag fanimej bada

Arne! Arne! Arne!

Hela huset skakar och det är näst intill omöjligt att höra sig själv läsa in speakertexter i den lilla studion på Storgatan.

Dörren, som knappast kan anklagas för att vara ljudisolerad, vibrerar.
Utanför, i kulturskolans lokaler på samma våningsplan står hela Glada-Hudikteatern och klappar taktfast (nåja)med händerna.
Teatern består av, för den som inte vet, det uppskattade och omskrivna Elvis-gänget från Hudiksvall. Hälsinglands-finest utvecklinsstörda som tagit sig så långt som till Cirkus, i Stockholm, med sin pjäs om Elvis Presley´s liv och leverne.
Nu står dom här, utanför in dörr och mitt kontor och väntar på att teaterchefen ska göra entré och antagligen ska det börja med nått nytt projekt. För det är idel glada miner när jag tränger mej nerför trappan och ut på gårdsplanen.

Jag lyckas endå, efter betydligt längre tid än normalt få ur mej dagens första inslag.
Bra så

Igår skymdes hela den fantastiska utsikten över älven och de blåa bergen av dimma. Tjocka fuktiga och tunga regnmoln pressade sig genom landskapet och luftfuktigheten var hög som en tonåring på Roskilde när vi gav oss ut i elljusspåret.
Efteråt var vi så pass nöjda, Lisa och jag, att vi låg på varsin säng i gästrummet och tjippade efter andan i väntan på mat.

Att det kan vara så skönt, att ta ut sig lite. Springa, som man aldrig gjort annat. Uppför backar och genom skogar, in på parkeringen utanför den kommunalgrå skolan och vidare ner på den nötta gräsmattan som en gång fungerat som fotbollsplan. Nu syns mopedspåren tydligare och här och var sticker visserligen enstaka tuvor upp, men att göra situpsen där- i ösregnet vore som ett gyttjebad. Äckligt

En dag kvar till torsdag och ledighet, sen jobb och ytterligare tre lata dagar i Gävle.

Erik ramlar, om allt går som det ska, ner nångång tidigt måndagmorgon också. Efter nästan en graviditets längd stampar han återigen den svenska jorden under sina fötter. Fast som det verkar, bara tillfälligt.

Grabben har fått smak för backpackerlivet och pratar redan om andra sidan Atlanten.
Bananbåt eller enkel biljett i luften.
Sydamerika blir nästa stop och jag är faktiskt inte avundsjuk, eller jo. Jag skulle gärna ha det där gjort, ramlat runt i städer som inte finns på kartan och sova bland bönder och banditer. Men just nu, så känner jag nog mer för en två-veckors solstol med bartender på lagom avstånd.

Fast Järvsö är fint det också, och vin har vi (gud vad jag tjatar) i skafferiet. Så kom sommar kom, du är mer än välkommen.

11.41, tror jag ska micra thaigrytan från igår...

Det blev precis just så som jag förutspådde.
Varken fiske eller prommenader längs älven.

Istället drack vi öl på tåget ner och fantiserade om svunna tider då platser som Holmsveden, Lottefors och kanske till och med Lingbo hade nått pulserande i sig.
- Som Roger ungefär, flinade Lisa och tittade med sina norrländskt svårmodiga ögon bort mot hamburgerkiosken "Monikas" när vi sakta rullade genom Arbrå.
Roger?, sa jag
- Ja. Sverigedemokraten, han vill ju också att allt det här ska leva och blomstra och vara som det alltid har varit, och jag svort tyst för mej själv över jämförelsen och lovade att aldrig aldrig aldrig mer önska att tiden stått stilla sen dagen då jag inte ens var påtänkt.

Äntligen framme och i samma stund jag stoppade den första skeden pastasallad i munnen förstod jag att gud måste varit lika god som Williams kryddning när han uppfann parmesan-osten.

Det blev dans och hiphop och vi varken hörde, såg eller brydde oss om vad som pågick i alla andra lägenheter och på andra sidan Östersjön. Där höll djävlarna disco och vi bojkottade, stolt, den ytliga yran.

Rubrikerna dagen efter var de väntade, Bög-Olas griniga grimascher och chockade läsare. Fel låt vann, lägg ner skiten och pass opp, nu kommer ryssen.

Åh, så jag önskade att ryssen verkligen skulle kommit där i lördags. På riktigt, inte schlager-ryssarna utan hela jävla bosljevik-armén med bomber och hela baletten

Helsingfors skulle jämnas med marken till tonerna av the worrying kind.
Det vore nått de, en schlager-chock!

Helgen som kommer blir säkert också bra, med Mllstrm, Saktarn Shadow och resten. Vin i parken, flyttlass och tänka sig att vi då allihopa på en och samma lustiga gång är besökare där vi en gång bodde
Gäster i verkligheten och ingenstans att ta vägen förutom, möjligtvis Bollongern

Det blir cool, vi ska vandra genom Andersberg, titta på skolan och säga åt Henry, att där ska du se drack mamma sin första folköl och bara ett stenkast häirfån, där bortom talltopparna slog hon sönder näsan en gång då alkoholen var 3.2 procent och små paket cigaretter kostade 13 spänn på närlivs.

Förresten, min högsta chef, Peter Örn, avgår.
Nån som är förvånad?




 

Så blev det fredag eftermiddag till slut, fast det egentligen är lördag runt lunch. Men det känns så, som fredag, när man jobbar helg och imorgon är jag ledig för första gången på sex långa dagar.
Vad jag ska göra då?
Jogga, ta en fisketur, lata mej i solen och läsa Steinbeck, DN och dricka kaffe på balkongen...Kanske, fast det mesta lutar åt att jag sitter bakfull på ett tåg tillbaka till Hälsingland och funderar vad jag egentligen skulle till Gävle och göra. När våren är så fin och fåglarna kvittrar som vackrast i mitt kära Järvsö.

Fortfarande har jag några timmar att bestämma, men jag vet hur det brukar bli. Även om jag ofta låter inihelvete helylle-präktig här på bloggen så är lördag faktiskt lördag och jag hamnade utan att egentligen veta varför i en kö av ivriga Bollnäsbor inne på systemet, alldeles just.
Den här biter lite bättre skaruse, jassuru dä ä partaj ikväll, vaharu bilen då hörrudu?

Det var skinnvästar och oljiga jeans, reklam t-shirts och träskor.

Bollnäs är fantastiskt

Näe. Nu ska jag släcka och sätta mig i bilen.
Som sagt, vi får se var jag hamnar

Fortfarande, efter fem veckor, ingen teve och inte för att vi tittade då och ännu mindre nu såklart men det är så förbannat skönt.
Att inte ens om Bill Gates skulle komma rullande på grusvägen ner mot gården med andan i halsen och miljaders-miljoner i fickan så skulle det bli nån fånig festival.
Nix pix inte en chans, grabben, att här blir nån eurovisionsschlager i helgen.

- Är det nu, tänk, jag har ingen koll alls, sa Lisa och jag såg att hon log av bara vetskapen att stå utanför. Så där lagom utanför att hon tillexempel missar the Ark-Olas fåniga uppträdanden och det opium som SVT sprider över landet när våren och sommaren är som allra allra finast utanför vardagsrumsfönstret.
Fängslande teve?

Men chipshandlarna klappar händerna, och vadslagarna och coca cola och telefonbolagen som säljer röster och räddar feta direktörsarslen och dom lettiska bögarna och de plastiga skivbolagshajarna och Bert Karlsson naturligtvis. Förhoppningsvis sätter han en semla i halsen och trillar av pin i samband med slutröstningen.

Skitdetsamma egentligen, kanske är det jag som är fånig i min proggiga ensamhet. Hur som helst ser jag inte spektaklet.

Ikväll, javafan händer ikväll?

Det blir väl som vanligt. Rött vin och country.

Om en halvtimme sätter vi oss i bilen, tittar på varandra och säger
Fan vad fint det är här, fatta vi ska bo här hela jävla sommaren!

Hemma rullar stereon igång, det blir honky tonk women, eldkvarn och smutsig gammal reggae. Vid sju glider vi ner mot vattnet med kalla bira och handduk, svettas nån timme, går upp lagar mat dricker vin och somnar när vi vill

Imorgon. Jobb i Bollnäs och en snabbträff med Amnesty International, sen börjar helgen på allvar

16.26. trevlig helg

Det märks så bra nu.
Våren blir lite mer sommar för varje dag

Vi tar ytterligare ett simtag, huttrar visserligen men endå, ett litet längre iskallt simtag för varje fredag och varje lördag nere vid bastun.
I helgen kastade sig doktorn ner för stegen och försvann halv-vägs ut i Ljusnan.
Både jag och Lisa trodde vi sett det sista av honom och förberedde oss att meddela den tragiska nyheten för hustru och två små barn att pappa kom inte upp från bastun idag, han drunknade därnere men det sista han sa var nått fint, nått om att ha barn och hur roligt det är.

Men så dök han upp ur vattnet och tog några snabba bröst-tag in mot land för att sen kasta sig in i den vedeldade skogskojan vid sluttningen en bit ovanför.
Det var skönt, som vanligt.

Och eftersom vi då och då drabbas av gamla tiders (o)vanor så hade vi fyllt skåpen även denna helg. Med öl på flaska och i burk, vin på box och bubbel i kylen.
Två dygn senare står det mesta fortfarande orört och om vi tar det från början kan jag berätta hur vi somnade på varsinn soffa i fredags och vaknade just när skivan rullat färdigt vid tre-snåret efter midanatt.

Stackars Lisa kunde inte somna om utan låg där bredvid och tänkte nog på vad som hänt.
Från att yra runt i storstaden med bira och suddiga ögon till ett glas vin med Trixy och läggdags vid elva.

Tänk så saker kan ändras, och igår tog vi oss till joggingspåret och svettades bort de sista dropparna av helgen och imorse log vi mot varandra och sa att ja, men det här med jogging och motion, det är som att frossa i flott och fest fast tvärtom och minst lika underbart.

Ja säger då det.
Snart trillar man väl av pinn i nån elljus-slinga och ni kommer säga att ja, hur kunde det hända Johan. han som levde så sunt och....blablabla

Mamma tyckte jag såg fräsch ut, du ser piggare ut nu Johan, jag tror lantlivet gjort dej gott. Skönt att komma från krogen till skogen va?

Jag kan inte annat än hålla med och även om det pimplas en del här med så är det under helt andra former.
Några droppar i maten, ett glas till för-huvud och efterrätt men inte så mycket däremellan och biran som ligger i kylen och som skulle vara uppdrucken i söndags om allt vore ett år sen kommer säkert ligga kvar minst en vecka till.
Den som lever får se och när Lisa drar på kalas i helgen så stannar jag och fiskar i forsen. Tar säkert en bastu också, alldeles ensam och lyssnar på fågelsång och mina egna djupa andetag.
Tänk vilken ro, vilket lugn och också- ibland- lappsjuka.

Därför flyttar vi till hösten. Det har jag ju skrivit så många gånger, så jag gör det inte igen.
Men vi står i kö till det mesta och får se var vi hamnar.

Men Slaktarns idé om ett hus låter så intressant att jag inte riktigt kan släppa det vi tanken.
Tänk va. Med trädgård och allt

Näe. 10.03 och i Hudiksvall inget nytt.