NYC
Titta då upp mot himlen, se bakom de regntunga novembermolnen
Lyssna efter jetmotorernas burrande och öronbedövande dån, spana efter de vita strecken av oxider och dioxider och all världens smuts.
Vänd era blickar mot himlen och där uppe, då vid fem, sitter jag och Lisa med en drink av valfri sort och ser ner på er vanliga.
Önskar trevlig helg och ler lite hånfullt åt den 24e november 2007 i sthlm, umeå, gävle och lund
Några timmar senare, när de flesta av er där nere fyllnat till, någon kanske redan somnat in, så tar däcken mark i Sopranos-land.
Vi tar en gul taxi, checkar in och skrattar åt att det är precis som på film.
Kanske åker skridskor vid Rockefeller center, eller sippar gin på nedre Manhattan.
Vi kanske inte gör nånting alls, och det gör heller inte ett förbannade dugg.
Men vänd era blickar mot skyn imorgon vid fem, önska trevlig resa och svär över att ni inte är med.
Vi ses om nån vecka
peace
Vuxenpanik nov 2007
Vi flyttar och köper hus, ut på landet en andra gång på mindre än ett år.
Packa in packa upp längta bort leta jobb hitta favoritpizzerian.
Och lika snabt igen, nya tankar.
Ska vi flytta?
Nej. Vi ska inte flytta
Nu bor vi kvar, hittar nått nytt, jobb alltså- för om några veckor är det ut på marknaden igen.
Till salu, Till Salu, Passa på Passa på!
REA
- 26 årig journalist med få sjukdagar, gott humör och en jävel på att röka cigaretter och få dej att dansa.
Förorts-lägenheten behåller vi, Bagis är bra.
Bara tanken att vi på tre dagar, mentalt, packat våra väskor köpt det där huset lämnat stan osså sen, i nästa sekund inte för allt i världen förstår vad som fick oss att tänka så är obegripligt.
Rastlöshet?
Kanske
Men nu har vi i allafall bestämt oss, Stockholm i mitt hjärta
Och landet, djupt inåt landet likaså.
Mi corazon
Ikväll, jag ryser vid tanken av mej själv och det jag skrev för bara några månader sen, ska jag hjälpa Slaktarn att fixa flyttlådor.
Ni vet, dessa flyttlådor.
- Dom kan väl ta våra, sa jag till Lisa i morse, flyttlådorna står ju bara där nere i källaren och möglar, och i samma hemska sekund som orden lättade från mina läppar så hörde jag mej själv tänka.
-Bara vi får tillbaka dom sen...
Usch
Det är ett ålderstecken.
För tre månader sedan ironiserade jag över mamma som naturligtvis tog upp det obligatoriska och alltid lika allvarsamma snacket om svenskarnas ihopvikta guld.
Flyttlådor, fyra hörn i brunblekt papp!
Antingen tar de våra lådor, och dumpar dom sen eller lyfter sönder eller ger bort till nästa behövande eller så åker vi- jag och Slaktarn- och köper sprillans nya på IKEA.
What´s the deal?
Är det för att jag ska bli förälder som jag plötsligt oroas och planerar sånt här i minsta detalj.
Flyttlådor, det kan vara bra att ha
Fuck me!
Men nu tar jag semester och en sista titt på lägenheten i Hammarbyhöjden där vi haft så mycket roligt de senaste åren.
Ny adress för Slaktarn och Shadow, Telefonplan!
Bagis 11.44
stora flingor mellan husen.
Jag är sjuk, hemma. Ont i halsen och en helvetets värk i kroppen.
Höstens första vinterstorm. Säkert en decimeter och i stan står bussarna stilla,
och fortfarande saknar en miljard eller fler elektricitet i afrika och stora delar av asien.
Förbannade vinterstorm
11 dagar till New York City
Lisa skickade just ett mail med förslag
Café Luna i Bronx,
där Michael sköt skallen av poliskonstapel McKulskey och uppstickare Solozzo i den första Gudfaderfilmen.
Och såklart, The Bitter End,
puben dit Dylan kom i början av sextotalet för att spela och samla pengar till mat och hyra.
Men det bästa,
att bara vakna, ta en prommenad nedför Broadway, dricka kaffe och se var vi hamnar.
11.43
Nu har det snöat i sex timmar eller mer
Jag ska laga mat och sen sova
Bönder och banditer
Folk skjuter sig för pannan/eller dödar någon annan.
Och vi dricker för kärlekens skull/Vi är fulla för kärlekens skull
Huvuden vrids, en man med rock och portfölj rynkar näsan. En kvinna tittar lika förvånat som irriterat,
Sista vagnen mot Skarpnäck fylls av en välbekant doft av rulltobak och renat.
Mix up mix up
Paret, säkert några slitna år över 50, tar plats mitt emot varandra och ler trött.
En hård dag på stan, men ler gör dom, och klirrar lite extra som för att retas med sina lila handväskor.
Klirr klirr,
elaka blickar
Klirr klirr, som skottlossning
Lite bladiga.
Till dej eller mej älskling, eller ska vi nån annanstans?
- Vänta jag har en kompis, han svarar säket, klirr klirr, vänta ska jag ringa
Onda blickar
arga ögon
klirr klirr, som en salut där längst bak i tunnelbanevagnen mot Skarpnäck en torsdag i november
- Portkoden kompis, vad haru för portkod, vi e framme nu, lugnt om vi kommer upp då, säkert?
Elaka blickar
Onda blickar
En hård dag på stan
Dom kliver av, spritlukten försvinner och ersätts av vanlig. Säkert influensa
Kommunal jävla skitjobbig flunsa
Sån som dödar
I fickan ligger ett brev, jag läser och ler.
Det värmer och gör lite ont, men mest värmer det.
Fulla för kärlekens skull,
hoppas de fick en trevlig kväll
Själv klev jag av stationen efter och köade med de andra till kassorna på konsum
En bra TV är en avstängd TV
Snabb huvudräkning, enkel mattematik.
Kanal 1, teve 2, teve 3, teve 4, femman, discovery, mtv, europsport, tcm och ett tiotal parabolkanaler
Inte ett skit att se, och likadant var det igår. Och i förrgår och säkert också imorgon.
Efter ett halvår utan förstår jag verkigen varför.
TV-helvetet skall ner i källaren,
den är bara i vägen och inget finns det att se
Kill your TV
Tisdag 10.51
hate and war
November, då känns hela världen plötsligt som en Clash-låt.
Ilsken och uttråkad, men endå så förbannat bra.
Lustigt det där.
Mina skor blir sämre och sämre för varje dag, men som vanligt kommer det dröja en bra bit in i december (säkert i julklappsyran) innan jag köper nya.
Jag undviker affärer så gott det går och stannar bara till i stan efter jobbet om jag verkligen verkligen måste.
Människorna och rusningen runt fem är vidrig.
Stirriga blickar
Hela världen känns som ett kvart-i-fem eko och jag känner lukten från vidbrända fiskpinnar och slickar jag mej om munnen känns det som att mjölkmustachen från tidiga år fortfarande sitter kvar.
Vidrigt.
Jag har aldrig riktigt fattat livets mening mellan tre och nio. Särskillt inte under hösten
Blöta fötter, räkningar, grus i hallen, KG-Bergström, ställa väckarklocka, tvätt-tider, torra läppar, kollektivtrafik...
Usch
Men endå, som jag skrev
De possitiva överväger,
även en tisdag i November
15.39 Exodus i storstan
Om landet och om stan
Det är så, trots allt.
Att ögon som inte ser längre än där grannhuset tar vid. Inte ser längre än dit barernas neonskyltar lyser, som bara ser rött gult och grönt av vägverkets regelverk och möter blickar som mest ser en karriär och tryggad pension. Att jobba nu för att njuta sen. Ha råd med bilen, teven, lägenheten- imorse stod det i City om en i Vasastan som tjackat boende för 90 000 per kvadratmeter.
Nittiotusen!
För att stå, och 90 till för nästa steg och 90 till och nittio nittio nittio jävla tusen spänn för en sväng till köksvrån.
Den med dom ögonen ser inte mycket
Jag hittade tre, Tre hus på samma tomt för under miljonen. Tre hus med tvättstuga, källare bastu och sjöutsikt till samma pris som ett hyfsat vardagsrum på Södermalm.
Jobb då, vad ska vi göra?, ekar rösterna i huvet.
Vad gör vi nu?
En har just fått kicken och lever csn med nudlar och 20 kvadrat, en annan vantrivs och en tredje är så less så hon storknar.
Det sociala då?
Att dricka sig packad på 29-kronorsöl på billiga förortspizzerior, att vrida sig i ångest på söndagen och alla dimmiga ihop-pusslingar, tömda kontokort och gamla spöken.
Då föredrar jag rödvin vid strandkanten, en sup i det fria och naturen och fåglarna och jaja, jävla hippie kanske ni tänker, men tänk det då isåfall.
För det här är ett andra exodus, ingen flykt från utan till och inget finna sig själv i kallvatten och med egen odlat skägg, cannabis och potatis.
Ett helt vanligt, rekorderligt liv fast med Dressaman och McDonnalds på milsvägs avstånd bara, för oss som fått nog.
För tänk
Vi styr upp nått, vi fixar jobb och pengar. För folk jobbar även på landet, inte lika mycket kanske men nog fan jobbar de.
Som lärare, systrar, på butik och i skogen.
Idag hörde jag om en kompis kompis som flyttat ut på en ö och startat pensionat.
Hon har aldrig varit lyckligare, den där kompisens kompis.
Kan man köpa bostadsrätt med grannar och topplån går det väl att fixa stuga och jobb också.
Tänk på det, och hör av er ni som vill
Snart kör vi!
15.36, det skymmer över Stockholm och jag får stå på tunnelbana hem
Kapad 3 november 11.52
Om att bli bortrövad...
Jag blev kapad, packad och upprymd
Från pelaren som håller uppe ett helt kulturhus rusar ett gäng pirater med skyltar och folköl
Det var Hookas från Göteborg, Astro från Norrland, Bisse och Konstnären från Gävle, det var stockholmsvänner och vissa av dem ser jag så sällan som bara till jul.
Det var glädje och eufori i en enda röra som ledde oss ner i underjorden och sen upp över jord med förortsbussen till frihet och bastubad.
Som att bli 17 år och endå gammal på samma gång.
Ett slags hej vi tycker om dej och jag älskar er också,
Det blev kaos och kalas och uppstyrd middag och sen natt i lägenhet med dimmiga diskussioner och tonårshångel i hörnen. På jackorna, och överallt hånglade vänner med vänner och till slut tog vi tåget till te och återhämtning.
Måndagmorgon och att en dag kan gå så fort, jag är fortfarande kvar i tillståndet chockad upplyft och andligen berusad, är både tråkigt men underbart på samma gång.
Vore det inte så att jag älskade Lisa skulle jag gifta mej igen, redan till helgen och kanske ett par gånger till innan jul
Nu lever festen i mitt minne och när alla återvänt till sitt så känns det nästan lite sorgligt att vi så sällan ses numer.
Men endå,
Jag hoppas på nya giftemål,
jag vill också planera och överaska och bjuda igen
Som sagt,
att man kan älska så måga på samma gång. Det är fan inte konstigt
tack
Fredag och allt har vänt
som imorse för att ta ett av många exempel
Då bläddrade jag snabt förbi nöjesbilagan i City för att istället läsa de politiska analyserna av Ulrica Schenströms avhopp.
Eller som när jag hellre spelade TP än att nappa på förslaget om att gå på Club Killers på Mose Backe i onsdags.
Gammal också för att jag gnäller på Tor som inte torkar av spisen efter att han kokat pasta, eller småplockar dammtussar i hallen och gammal när jag inte för mitt liv kan förstå att vi ännu inte köpt en sop med skyffel.
Eller, som ett sista exempel, när jag diskar den ingrodda plåten direkt efter matlagning, trots att diska plåtar är bland det absolut tråkigste man kan göra. Särskillt en tisdagskväll i Oktober.
Dessutom, mot min vilja och alla normer, har jag känt mej sur och jävlig de senaste veckorna. I stort sett fram till imorse, då det av den enda självklara anledningen att jag egentligen mår fruktansvärt bra- tvärvände.
Jag strålade ikapp med Stockholms-solen på väg mot jobbet.
Och som lax på löken möts jag av ett mail där alla som vill är välkomna att jobba halvdag efetrsom det är Alla helgona imorgon.
Livet leker, med new York, en sparkande unge och ett trivsamt kollektiv.
Dessutom kan jag inte låta bli att le lite extra åt Reinfeldts hundögon från igår,
Man skulle kunna säga att jag är jävligt Glad i hatten just idag
Fredag, 11.29
Om en halvtimme ska jag vakta Henry Morris
