Den omöjliga staden...

...Den kallade så förrut, Gävle.
Nu har vindarna vänt och det blåser kallt från höger, väldigt kallt.

4.1 procent kyliga röster gör ingen större skillnad i den politiska praktiken.
Men pengarna strömmar in och Roger-rasren och Maggan-motmultikulti klappar sina händer och ler sina fånigaste leénden.
Invandarastopp och narkotikatester.
Ordning och reda folkdräkt på fredag.

Mysigt

I Älvkarleby blev 1 plus 1 två och sakta men säkert växer även deras konto av statliga bidrag.
Bidrag förresten, nu ska det löna sig att jobba också...Det var som fan. Tidigare var det ju så bekvämt att dra benen efter sig men nu sopar högern undan fötterna för latmaskarna. Taskigt.

Money money money,  the root of all evil.

Skåneland har också flippat ut. Fullständigt...
22 procent sverigedemokrater kan, om det vill sej riktigt jävla illa, vara starkare än 98-procentig fulsprit.

Det andra var mer väntat. På perrongen i morse blinkade den gröna texten försenat försenat ny tid ny tid. Jag spår en ny tid som kommer-
Med tusen spänn mer i plånboken, svenska nobelpristagare, mindre fusk bland lågstadieeleverna och framförallt kommer hela Sverige att leva. Eller nej, inte det sista. Maud tycks ju sålt hela den förbannade folkrörelse-tanken centern ändå haft den gång, då allt var annorlunda...

Tåget går om femtio minuter, tillbaka till staden som en gång var omöjlig. Det sa åtminstonne Sverigedemokraterna efter år av misslyckade försök till torgmöten och lokal etablisering.

Men the times they are a changin´ och gud glömde oss den här gången. Som så ofta i det här länet...

Är det konstigt att man längtar bort ibland?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0