it´s getting dark
Försöker deala till mej 20 minuter med Lauryn Hill nu på måndag.
Inte alldeles enkelt.
Och i väntan på svar, den här gråmulna jävla skitdagen, lyssnar jag oavbrutet på Arctic Monkeys Suck it and see.
Ett av förra årets absolut bästa
"You wanted it, you got it
But you don´t wont it now"
Idag har jag jävligt låg lägsta nivå.
En öl på på Loch Ness kanske hjälper?
Därför Massive Attack
Det blåser utav helvete utanför. Och Bråkmakargatan ser väl så mycket skitig Bristolförort det bara går, här i Astrid Lindgren-land med sina blinkande loftgångslampor och pikébilarna som kör de rutinmässiga riderna runt husen. Mörkret mellan betongtrapporna och de avskalade buskagen gömmer både det ena och andra, Emil är mest rädd för det här inne. Spöken och monster bland gardinerna, och reagerar inte särskilt när polishelikoptern lyser upp halva vardagsrummet i jakt på skumskum.
Jag däremot hamnar, när han väl somnat, i soffan i vardagsrummet och fastnar för, av kanske just den anledningen jag beskriver ovanför, Massive Attack.
Det var år sedan senast. Men ikväll, med mörkret och gatlyktorna som skapar den där känslan av skönt utanförskap och isolerad ensamhet, sitter jag som klistrad framför stereon.
Herrejesus hur kan jag glömt, Blue lines och Mezzanine är så bra att superlativen knappt räcker till. Till och med ännu bättre nu än då jag minns.
Det var då, någongång strax innan millenieskiftet man låg där på en soffa i Sätra, Gävle och lyssnade. Gymnasiehög på dåligt hasch med huvudet fullt av färger och petandes i nån gammal stripstalrik alldeles till sig av Angel, Safe from harm och det lysande samarbetet med Horace Andy på klassikern Man next door.
Jag minns att det var nått om en gubbe i lego, han cyklade runt i lägenheten och vinkade hej och vi höjde basen, garvade där på våra soffmadrasser och sa hejhej på dej själv.
Och man vaknade, fortfarande mörkt men var det morgon eller kväll?
Det måste vara ljuset från lamporna därute, ett trött sken som när som helst ger upp och byts ut av något annat- något bättre, eller bilarna. Bilarna som stannar och sen rivstartar iväg efter något nytt. Kanske var det handskakningen på torget vid fruktståndet i eftermiddags, då två killar bytte varor och försvann upp i varsin nedsläkt port.
Eller
Det måste vara hösten,
och där gick jag med Emil i barnvagn på väg mot rutchbanan mellan fiskpinnar och välling, och funderade på tiden runt 1998 och Mezzanine
För övrigt spelar Massive Attack på Annexet 18e oktober och jag skall inte gå
Jag däremot hamnar, när han väl somnat, i soffan i vardagsrummet och fastnar för, av kanske just den anledningen jag beskriver ovanför, Massive Attack.
Det var år sedan senast. Men ikväll, med mörkret och gatlyktorna som skapar den där känslan av skönt utanförskap och isolerad ensamhet, sitter jag som klistrad framför stereon.
Herrejesus hur kan jag glömt, Blue lines och Mezzanine är så bra att superlativen knappt räcker till. Till och med ännu bättre nu än då jag minns.
Det var då, någongång strax innan millenieskiftet man låg där på en soffa i Sätra, Gävle och lyssnade. Gymnasiehög på dåligt hasch med huvudet fullt av färger och petandes i nån gammal stripstalrik alldeles till sig av Angel, Safe from harm och det lysande samarbetet med Horace Andy på klassikern Man next door.
Jag minns att det var nått om en gubbe i lego, han cyklade runt i lägenheten och vinkade hej och vi höjde basen, garvade där på våra soffmadrasser och sa hejhej på dej själv.
Och man vaknade, fortfarande mörkt men var det morgon eller kväll?
Det måste vara ljuset från lamporna därute, ett trött sken som när som helst ger upp och byts ut av något annat- något bättre, eller bilarna. Bilarna som stannar och sen rivstartar iväg efter något nytt. Kanske var det handskakningen på torget vid fruktståndet i eftermiddags, då två killar bytte varor och försvann upp i varsin nedsläkt port.
Eller
Det måste vara hösten,
och där gick jag med Emil i barnvagn på väg mot rutchbanan mellan fiskpinnar och välling, och funderade på tiden runt 1998 och Mezzanine
För övrigt spelar Massive Attack på Annexet 18e oktober och jag skall inte gå
Jag ska bara...
Så man sitter ensam i vardagsrummet och ser solen skina in genom de smutsiga fönstren,
ute är det kallt men här inne är jag barfota, nyvaken och med rufsigt hår och försöker skriva, som nån annan Ulf Lundell.
Kaffe såklart, svagt och halvljummet och Bob Dylan´s Blood on the tracks knastrande på skivtalriken.
Jävla hippie,
jag ser mig själv i spegeln och hör en röst nånstans, från var?
Ingen generationsroman visserligen, de har jag växt ifrån
Här är det klippa och klistra, kringla C och snabelan
Kreativiteten flödar, men vänta nu...Måste bara kolla Rodigan del 2, i late night munchies fantastiska intervju
Ett vuxet jag-ska-bara, för er som kan Alfons Åberg
Sen jävlar, sen ska det bli jobba av.
Men först
Kaffe och en cigg, kanske borde jag ta på mig strumporna också, och kavla upp ärmarna
Och...
ute är det kallt men här inne är jag barfota, nyvaken och med rufsigt hår och försöker skriva, som nån annan Ulf Lundell.
Kaffe såklart, svagt och halvljummet och Bob Dylan´s Blood on the tracks knastrande på skivtalriken.
Jävla hippie,
jag ser mig själv i spegeln och hör en röst nånstans, från var?
Ingen generationsroman visserligen, de har jag växt ifrån
Här är det klippa och klistra, kringla C och snabelan
Kreativiteten flödar, men vänta nu...Måste bara kolla Rodigan del 2, i late night munchies fantastiska intervju
Ett vuxet jag-ska-bara, för er som kan Alfons Åberg
Sen jävlar, sen ska det bli jobba av.
Men först
Kaffe och en cigg, kanske borde jag ta på mig strumporna också, och kavla upp ärmarna
Och...
Babylon 2.0
Hemma i Bagis är det kallt och jag har slut på cigaretter
I en annan del av Babylon klappar Sverigedemokraterna sina händer och lokalblaskorna säljer lösnummer
Men
En sanning är en sanning och kommer alltid ikapp,
the harder they come, the harder they fall...Fyllekärring
Läser också om Gellert Tamas senaste bok, de Apatiska, som 138 redan skrivit obehagligt underhållande om och tänker på landshövding Barbro Holmberg, också hon från Gävle. En livs levande humanitär katastrof, precis så som hon själv beskrev vad som väntade om Sverige lät de apatiska flyktingbarnen stanna.
Plötsligt känns Gävle inte lika roligt längre
Jag ger upp och sätter på lysande the Skatalites meets King Tubby
Grymma dubsessions
Snabba puckar, eller...bollar
Fotboll
Plötsligt blir det en sjujävla fart på migrationsverket. Förlängda uppehållstillstånd och snabba ryck, extrainkallade möten och ett snabbt beslut.
Jag gillar själv fotboll, och tycker i princip att alla som vill ska få stanna här i Sverige
Allt åt alla, även om det låter flummigt.
Kom igen, allt åt alla, låter det inte bra?
För fotbollsspelaren Wanderson do Carmo i Gais gick det fort, inget strul. Förlängt uppehållstillstånd och sparka bollen vidare bara.
Inget ont om Wanderson, självklart ska han få spela var han vill.
Men
Tyvärr är verkligheten en annan för alla som inte lirar boll, och när jag läste 138´s inlägg om svensk Hitlermentalitet i de byråkratiska korridorerna mår jag bara illa.
En passning till migrationsverket,
dra åt helvete!
Då var det dags...
...hämtade Emil sjögrön av illamående strax efter lunch,
Första dagisbacillerna
stackarn hade till och med lyckats somna vid matbordet och nu ligger han inne på sängen och tittar trött i taket
För övrigt är jag sjukt sugen att höra Seasick Steves nya Man from another time.
Så är det någon som har ett ex eller bara är sugen att överaska, ge mig!
Inte som på film
Vissa saker ser definitivt bättre ut på film än de är i verkligheten, kom jag och en vän fram till efter några glas vin för några veckor sedan.
Att sitta ensam vid en bardisk, är en sådan sak. Innan man beställer föreställer man sig hur skönt det ska bli, vid baren med en tidning och en drink.
I verkligheten är det inte alls lika kul
Man sitter där och skickar sms och spiller öl över sig själv av nervositet över att se så oberörd och bekväm ut som möjligt.
Helvete, tänker man och alla ser, det var inte kul den här gången heller
Dessutom, och om man har en sjujävla otur, får man dela ölunderlägg med ett annat gäng ofrivilliga solokvistar, och som inget hellre vill än att prata om skilsmässor och Hammarbys senaste förluster.
Eller det här, inte heller som på film
Hur jag sitter hemma och skriver artiklar med en kopp te och cigaretter.
Låter som drömmen om det fria kreativa skrivandet, jobba hemifrån och hela den historien.
I själva verket är det både ensamt och svårt.
Svårt att låta disken stå, att inte reta sig på annat, snacka med grannen eller gå ut med soporna.
Ensamt därför att alla andra är på jobbet, ett riktigt jobb med fast lön och schema.
Men,
jag ger mig inte.
Artikeln om Bollnäs är snart färdig och jag tänker låta Lisa läsa igenom.
Får se var den tar vägen,
nu är teet snart kallt och jag har slut på cigaretter, dags att hämta Emil om någon timme och sen har dagen i stort sett gått
Som sagt,
det är bättre på film, sånt här
Jag drömde
Det sista jag hann tänka i natt innan jag somnade var nått om Anna Anka
Kommer inte riktigt ihåg vad, men jag minns ur drömmen lite senare att hon torskat dit på Jay-Z´s gigantiska releaseparty här i stan
Polisen fann marijuana i blodet på Anna som vilt protesterade,
snutjävlar, väste hon innan hon fördes i ilfart till Kronobergshäktet
Gräsand, tänkte jag och somnade om
Common People
Ska vi säga att vi slutar använda orden vanligt folk,
Ska vi säga att vi slutar läsa Linda Skugge, jag varnade för henne redan innan Fittstim
Ska vi också säga att vi slutar lyssna till Jan Myrdal
Ska vi säga att vi säger så?
Mamma pappa barn, en torsdag längs loftgången
Grannarna bråkar och på balkongen står jag med en cigg och hoppas att Emil somnar.
Hon smäller i dörren, springer ut längs loftgången men tvärvänder tre fyra gånger, smäller igen och ropar åt barnen som gråter i hallen. Det är nått om en tröja, en rödrandig historia, men jag hör inte allt utan ser bara lillkillen där han står och tittar mot mamma i sin spindelmanpyjamas. Till slut får han också nog, jag hör rösten mellan snyftnigarna och den skriker nått som låter som sluta, men jag vet inte säkert. Jag står ju på min sida med ciggen och funderar på att blogga.
Det är fan att de inte ska gå att hålla sams,
eller för barnen, lämna varandra jävligt mycket i fred.
Tänker på Ebba Grön och Mamma pappa barn,
och- och det är för att jag var i Hälsingland i helgen, Västerbrokörens Grannar
Västerbrokören
Lisa är kvar i Falun, björnhistorien ligger ute och you better check it
Sista detaljerna för Club Galore spikades över en Kineslunch, och nu mina vänner är det blott fem dagar kvar.
Till helgen kastar jag dock in handduken och drar till sjöss
Men inga inbrott, Kalle håller fortet fram till Söndag
Hon smäller i dörren, springer ut längs loftgången men tvärvänder tre fyra gånger, smäller igen och ropar åt barnen som gråter i hallen. Det är nått om en tröja, en rödrandig historia, men jag hör inte allt utan ser bara lillkillen där han står och tittar mot mamma i sin spindelmanpyjamas. Till slut får han också nog, jag hör rösten mellan snyftnigarna och den skriker nått som låter som sluta, men jag vet inte säkert. Jag står ju på min sida med ciggen och funderar på att blogga.
Det är fan att de inte ska gå att hålla sams,
eller för barnen, lämna varandra jävligt mycket i fred.
Tänker på Ebba Grön och Mamma pappa barn,
och- och det är för att jag var i Hälsingland i helgen, Västerbrokörens Grannar
Västerbrokören
Lisa är kvar i Falun, björnhistorien ligger ute och you better check it
Sista detaljerna för Club Galore spikades över en Kineslunch, och nu mina vänner är det blott fem dagar kvar.
Till helgen kastar jag dock in handduken och drar till sjöss
Men inga inbrott, Kalle håller fortet fram till Söndag
Fredag och en veckas Ankdamm
Packad och klar och om någon timme köar vi oss ut ur stan och vidare norrut.
Imorgon Bollnäs och sex mil längs favoritsträckan riksväg 83, ett tips är Sigge Hills låt om samma väg och med samma namn. Den finns tyvärr varken på youtube eller i spotifydjungeln, så jag rekommenderar skivan Vänner och grannar från -93.
Annars då, en sammanfattning av veckan
Anna Anka, det borde räcka så...Eller, jag förstår inte riktigt uppståndelsen och ilskan.
Vem hade förväntat sig något annat?
Ge fan i att se skiten och låt henne sjunka mot botten ikapp med tittarsiffrorna och KD
Vårat val deras förlust
Lisa 30 och Kalle 20
tummarna upp och mer tårta än träning, illa
Musiken då,
för er som stannar i Sthlm över helgen finns det mycket att göra. Ikväll skulle jag lagt mina stålar på All out dubstep eller Rudiemental, som kör på Southside vid Zinkensdam för första gången.
Men jag drar som sagt om någon timme och mellanlandar i Gävle över kvällen, så öl någon?
Vi kommer som vanligt att spela Traste på väg upp, det hör liksom till, och hemresan timar vi till Söndag runt 22 med Mats Nileskär som radiosällskap
Imorgon Bollnäs och sex mil längs favoritsträckan riksväg 83, ett tips är Sigge Hills låt om samma väg och med samma namn. Den finns tyvärr varken på youtube eller i spotifydjungeln, så jag rekommenderar skivan Vänner och grannar från -93.
Annars då, en sammanfattning av veckan
Anna Anka, det borde räcka så...Eller, jag förstår inte riktigt uppståndelsen och ilskan.
Vem hade förväntat sig något annat?
Ge fan i att se skiten och låt henne sjunka mot botten ikapp med tittarsiffrorna och KD
Vårat val deras förlust
Lisa 30 och Kalle 20
tummarna upp och mer tårta än träning, illa
Musiken då,
för er som stannar i Sthlm över helgen finns det mycket att göra. Ikväll skulle jag lagt mina stålar på All out dubstep eller Rudiemental, som kör på Southside vid Zinkensdam för första gången.
Men jag drar som sagt om någon timme och mellanlandar i Gävle över kvällen, så öl någon?
Vi kommer som vanligt att spela Traste på väg upp, det hör liksom till, och hemresan timar vi till Söndag runt 22 med Mats Nileskär som radiosällskap
The original TLK
Förresten
12 dagar kvar till premiären, för det blir förhoppningsvis en fortsättning, av Club Galore
Hjälp till att sprida ordet
