Ekorrhjul halvtvå
Det är först nu, efter några veckors uppehåll, jag närmar mig fasen att ge upp.
Då träningen känns som allra tråkigast. När solen skiner genom de svettiga panoramafönstren på Erikdalsbadet, och man ser- sittandes på den nästan overkligt obekväma cykeln och trampar- hur människor samlas i parken där utanför, i friheten.
Några fikar, andra prommenerar längs Årstaviken med glass och glada miner.
Resten, bara på väg hem- mot god mat och annat.
Jag trampar vidare på cykeln, biter ihop och tänker på sommaren, blundar och önskar mej hem och trots att det bara rör sig om en timme per pass, så känns den timmen längre än allt annat just där och då.
Ett fängelse på två hjul med trampor, som dessutom varken leder någonstans eller till minskat midjemått.
Solen gör dagarna längre, och det är iallafall ljust när jag kommer hem- med eftersvettningar och ledvärk.
Om 14 dagar, Järvsö
Vi ska basta och bada och kanske grillar vi också, om vädret är bra.
Softish
Fick en ipod, förresten.
8 gb och blank som silver
Tänk va, det var ju nästan igår man gick där med sony walkman i fickan.
Kassettband...
det var tider det
mest spelat hitills, till och från jobbet
Vadå "och kanske grillar vi också, om vädret är bra."
Klart som korvspad det ska grillas. Annars kommer jag inte. Regnar eller snöar det så drar man upp ett paraply bara. Alternativt grillar inomhus.
ja,
vi grillar oavsett.
deal!
Brukar läsa din blogg, tycker du skriver himla bra! :) Det var väl allt jag hade på hjärtat.
