boom and go through

upp gå till jobbet jobba äta lunch

samma sak

händer imorgon

och solen skiner över stockholm

jag sitter på femte våningen och längtar hem,

till familjen-

den som för bara några veckor sedan var Lisa och jag och ett gäng kompisar och bröder och några föräldrar, och ibland- under storhelger- även övrig släkt och deras barn och lite annat.

Nu är det tre,

vi mot resten

Emil Linton, Lisa och jag.

Märkligt

Hur något som varat så kort kan kännas så länge och hur självklart två blir tre och hur allt- handling, prommenader eller att ta en enkel lunch- får ta den tid det tar.

Aldrig mera jaget, prio ett är alltid fyra kilo kärlek i ljusblå bomullsbyxor och en tröja med dunderhonung på.

Och inatt, när jag sov och vände mej och vaknade tittade Lisas tålmodigt trötta ögon upp under lakanen och Emils ojämna men tunga andetag studsade mellan våra vakna kroppar som ekon från gävle, ljusdal, valbo och lite varstans där lisas tattargener rest kring.

Ikväll ska han på lokal också, lillkillen. Lisa ska sippa drinkar runt stureplan och jag- på lagom avstånd från lägenheten- med Alex i bagis centrum.

Imorgon hockey och en hög med tvätt. Och hela tiden, som alltid, ett vakande öga, en djup famn och ett tröstande bröst för- och till den lille.

Världen är tuff,

men Emil Linton är tuffast