Premiär: Musik du måste höra, del I

Efter några intensiva veckor reggae känner jag att det är dags att visa en annan sida
Ambitiöst likväl som pretentiöst påbörjar jag här en kommande serie.
Musik du måste höra

Meningen är inte att gräva djupast, slå på fingrarna eller rota fram de mest obskyra b-sidorna.
Utan att helt enkelt att dela med mig av sånt jag själv gillar, och förhoppningsvis också få tips tillbaka

Kanske inga sensationer för den som följer den här bloggen, och inte alltid något som kräver arkeologhandskar för för att hitta
Men förhoppningsvis finns det något att ta till sig
Nu kör vi

Townes Van Zandt
Lyssna bara på skivan Our Mother the Mountain från 1969, titelspåret är nästan kusligt bra och resten, som St. John the Gambler och Snake Mountain blues är så ruskiga att håren reser sig i nacken. Ett bra tips är dubbelsamlingen Drama falls like teardrops. 36 spår och en trettioårig karriär av sprit, fantastisk musik och kringflackande misär för dryga hundralappen
Dessutom
James Szalapskis dokumentär Heartworn Highways (titta 1.37 in i klippet, musik kan knappast beröra mer än så, det träffar som en pil i bröstet på den gamle mannen) ger en bra överblick av inte bara Van Zandt, utan också av de andra människorna runt den alternativa outlawrörelsen under sjuttio- och början av åttiotalet.
Se!



Bob Dylan
Känns egentligen fånigt att tipsa om,
men om jag skippar de självklara mästerverken så kanske Street legal från -78 är det bästa
Visserligen är det den Dylanplatta som sålt mest i Sverige, och den går att hitta överallt för en femtiolapp
Men just därför, och för de grymma spår som B-sidans inledande Is your love in vain och mexikoinfluerade Senor (tales of Yankee power)  



Merle Haggard
Ledaren för Bakersfield-soundet från soliga Kalifornien,
låtarna är dock allt annat än soliga, lyssna bara på skivan I´m a lonesome fugitive från -67
I somaras när jag satt själv på balkongen en mörk natt i Hälsingland och lyssnade på Drink up and be somebody gjorde det nästan ont i kroppen. Passa på att köp nyutgivningarna på cd och gräv ner dig några dagar
Rolig kuriosa är för övrigt att Merle själv började spela efter att han som intagen sett Johnny Cash på den klassiska San Quentin-konserten.
Och för övrigt,
kan mycket av det man lyssnar på tas med en nypa salt



Dinah Washington
Här gäller främst samlingar, men herrejesus för hennes röst.
Det är så otroligt bra, och det fungerar till maten, i taxin efter ett tack och jobbigt hej, så väl som till förfesten.
Dinah hann inte uppleva sin 40-årsdag. Full av sprit och piller dog hon 1963, men jävlar i min låda. Hos mig lever hon i allra högsta grad. Lyssna bara på låtar som I´m a fool to want you och If you don´t belive I´m leaving (Count the days I´m gone)



Fortsättning följer

Kommentarer
Postat av: Thysell

Tjenare



Det var inte igår man såg ditt ansikte, och då hette du Apel... och nog fan har du koll på musiken... mycket imponerad... tänkte att jag skulle tipsa om att Steve Earle lirar i stockholm den 27 oktober... han har precis släppt en platta med van Zandt tolkningar som han ska framföra...



Jag bjuder på en bärs efteråt!



//Danne Thysell

2009-10-06 @ 14:16:01
Postat av: Daniel S

Ja, den där scenen från Heartworn är ju helt obeskrivligt bra. Blir intressant att följa fortsättningen.



Daniel

(...som sitter på rad 14 på Earlekonserten...)

2009-10-06 @ 16:55:14
URL: http://www.lacienega.wordpress.com
Postat av: johan, aka Trixy

Thysell: Ojfan, kul att se dej här. Vad gör du nuförtiden?

Ja, såg att Steve skulle komma, har inte skaffat biljett än men funderar faktiskt på att gå



Daniel S: Hela filmen är fantastisk tycker jag, hoppas ni får en grym konsert. Får som sagt se om jag tar mig iväg, men det vore kul

2009-10-06 @ 18:50:25
URL: http://dubclub.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0