boom and go through

Om helvetet finns har jag just varit där.

Nu lyser visserligen solen genom de gråtunga januarimolnen, men imorse-  för bara några timmar sen- var det som att all världens olycka samlats över mitt huvud och under mina fötter.

Slakthusområdet söder om stan strax innan åtta.

Regn och snöslask, två väskor och en gravid fru. Vi trippade på tå mellan pölarna och höll humöret uppe genom att försöka skämta bort eländet.

Inifrån grindarna hördes ångest-skriken från kossorna och grisarnas sista stund på jorden, och frågan är väl egentligen vad de hade att frukta, där inne på slaktbänken.

Livet utanför kan vara betydligt råare än ett bedövande hammarslag och skott i pannan.
Jag lovar.

Långtradare, postbilar och stressade tunnelbane-resenärer rusade förbi med tomma blickar.

Från Globen-gallerian blandades avgaserna med en frän lukt av nystekt bacon och någonstans där inne skymtade jag Dressmans januari-rea.

Försökte föreställa mej ett skidspår i Harsa, Lätta milen med berg och dalar, tysthet och vit ren snö.

Efteråt, ett bastudbad och lite isvak.

Men verkligheten kommer så snabbt ikapp och vi skyndade de sista trappstegen ner mot tunnelbane-perrongen bara för att få stå de åtta stationerna innan veckans första åtta timmar at work.

Jag har förhoppningsvis sett betydligt sexigare ut än då- när jag snubblade in och trängde mej genom spärrarna med väskorna på ryggen och rödstressat orakat ansikte, där i helvetes-ottan.

Men nu, som sagt, lyser n-ä-s-t-a-n solen och jag ser lite ljusare på livet, fram till halvfemsnåret då, när jag ska vandra samma väg igen för att hämta bilhelvetet som fått nya vinterdäck, bara för att därifrån byta om i det överfyllda omklädningsrummet och slänga mej i poolen för ytterligare 40 längder bröstsim.

Som sagt,

måndagmorgon.

Imorgon känns det nog bättre...

Om några timmar, London

Tillbaka igen natten mot Lördag.
Snabba svängar, men det ska bli kul.

Cheers

Vi gick och gick,

vinden färgade kinderna röda och inte så skönt friskus-röda som efter en skidtur utan istället iskallt röda, huttrande knottrigt röda kinder som gapande kikade ner i den för vintern tömda och jättelika dockan ute på Djurgårdsvarvet.

- Här bor smugglarna, vi drar, fräste Slaktarn och vi vände barnvagen och styrde ut på prommenadstråket igen.

Solen sken, men luften var obehagligt iskall.

Senare på kvällen, efter ett litet tag, somnade jag och sov djupt för jag vet inte vilken natt i ordningen.

Helgen var bra,

vi spelade tp och drack vin, simmade och såg Control,

den var kass

Ikväll, träning och hitta passet.

På onsdag, London

janurai 2007


Thailand

Februari 2007


Vi lämnade Brynäs och stack ut på landet, livet skulle aldrig bli detsamma igen

Mars 2007


Snön smälte, och det blev vår. En vår på vischan

April 2007

Fiske i ljusnan

Maj 2007

Erik, min bror, kom hem efter ett år på luffen

Juni 2007

Bastubad och landsortsromantik

Juli 2007

Bad, vin och semesterbesök

Augusti 2007

Vi lämnade landet

Septermber 2007

Och firade det nya livet i sthlm

Oktober 2007

Manu Chao & radio bemba soundsystem

Novemeber 2007

New York

December 2007

Avskedsfest på en smutsig thairestaurang

Veckans musik hitills

the Adverts
the God the bad & the Queen
Burning Spear
the Clash
Lilly Allen

Tåget går

Det lyser på avstånd, inte ett ljud, men efter banvallen yr snön och och för kommunen är en ny tid kommen.

En halvtimmes kortare resväg Stockhom söderut, dyrare biljetter men samtidigt, lite lite närmare storstan

Fyrverkerierna lyser upp Bollnäs city, och längs ljusnans öde och isbelagda stränder går fortsättningsvis allt i 2000, ett kommunalråd talar för den frusna församlingen vid Snoddas-statyn

En historisk dag för Hälsinglands inland,

Förstå. En halvtimme närmare.

Sveriges närmaste Alp blir Sveriges närmaste Förort,

nu kanske Lill-Babs slipper innestan och tar morgontåget från stugan nedanför berget, dagspendlare!
Många i Ljusdals kommun gör det, dagspendlar, läser jag i Ljp.

Bara banverket öppnar väntrummet.

Den som väntat på morgontåg vid Järvsö centralstation och taxicentral en smäll-kall morgon i januari vet. Det är ingen lek, när kylan tränger sig in genom dalgångarna.

Här däremot jublar ingen,

Stockholms central står lika oberörd skogarna runt Loos.

Järvsö?

- Är det hästen det eller?

2008

Med tretusen kontanter på fickan mötte jag upp Alex vid fem,

sekunderna senare var dom ovikta femhundralapparna bortbytta mot ett kort och fotografi.

1 års träning på Eriksdals och då ingår vattenrutchbanan.

Efter tusen meter bröstsim värkte våra kroppar och vi beslutade att öppna lugnt för att sen- frammåt februari- ta i från tårna och inta gymmet.

Nästa vecka, London ett par dagar, och mer träning.

Sen, födelsedag och kanske ett kalas.

Vad jag önskar mej? Jag vet inte, men en vecka på landet kanske. Med ett vanligt intercitytåg på resan upp, gärna egen kupé och några dopp i isvaken.

Nu, möte

Ibland är sanningen brutal och en del man ändrar ångrar man. Ibland

Som med flytten, detta eviga tjat om flytt och land och stad och frihet och bristen och längta efter (val)frihet

Som idag, när snön faller över rådmansgatan och det blåser kallt från Vasastan in mot centrum och vidare söderut mot bagis med kalla blöta gräsmattor som knappt hinner bli vita innan leran, jorden och cigarettfimparna och resterna av alla tigerskott, häxpipor och champagnekorkar blandads i en enda grå massa.

Då, som för att göra allt ännu mer jävligt, loggar jag in på bilddagboken och tittar mej tillbaka ett halvår i tiden.

Till midsommar med Bilson (det låter nästan som sommaren med Monika, men skall inte förväxlas),

hur vi fiskade i ljusnans klara vatten, rodde båten i land, öppnade kalla öl och tände grillen och bastun.

Vi spelade kubb, åt sill och knäckebröd, dill, potatis och fläskfilé.

Hur otroligt trevligt det var med sommar och gröna hagar,

men också nu, mitt i mörkaste vintern så står huset där det stod när vi lämnade det, tomt och kallt. Saknat av både mig och Lisa, till sommaren som snart kommer kanske även av flera.

Sena kvällsbad, elljusspår och stränder.

Inte som här, löparband och tempererade inomhus-pooler.

Visst var det segt ibland, med bensinen, oskrapade rutor och badrum från helvetet.

Men just att vakna, se solen gå upp över bergen, prommenera ner mot vattnet förbi hästar och får, höra hundar skälla på avstånd, klappa grannkatten på ryggen och fika nånstans längs riksväg 84.

Vi får väl se, ett tag till och jag trivs oftast väldigt bra där jag är och bor men ibland, och allt oftare, längtar jag så otroligt till det där andra.

Till lugnet och elden.