boom and go through

- Men, tänk. När vi gick förbi lägenheten därborta (Slaktarn pekade ut mot hallen) så hade de fortfarande fest. Det var längesen va, som en lördagsfylla förvandlade omvärlden till söndag i ett trasigt kapysch och med bubbel och filterlöst.

Hm, mumlade jag och kände efter. Inte full idag, det är ju söndag. Visserligen fortfarande röd och skön, nått med Jesus igen men inte det minsta full, bara lätt huvudverk från lördagens eggmålning.

Det var roligt i helgen. Jag hann med det mesta.

- Vi har blivit så vuxna, sa Shaddow på telefon.

Och visst har vi.
- Det är bra sa jag, och hörde hur hon nickade genom telefonledningarna 20 mil söderut.

För där i förortssoffan i Rågsved några timmar tidigare satt vi alla sex med två ungar, skötbord och pencelin. Vi åt kokostoppar, sörplade kaffe och tittade i familjealbum. Nåja, bilddagböcker heter det nowdays. Men i allafall.

Två gifta par, två med barn och ett utan.

Är det inte underligt?

Jag minns såna där dagar man aldrig ville släppa. Sånna Slaktarn log lite finurligt åt.

Då man hängde sig kvar till sista sekund av dygnet och vägrade, inte förrän klockan ringde, att det skulle vara vardag.

Måndagen kom som ett slag i skallen.

Ett gomorron yxskaft, dags att tjäna pengar.

Jobba jobba jo-o-bba

Nu är det annorlunda. Och bra.

Vi stannade bilen i Björklinge, tog varsin cigarett, trots att Lisa faktiskt slutat och beställde pizza (jag åt kebab med det skulle bara se fånigt ut i text)

Pustade ut, blev mätta och fortsatte de sista tio milen mot mellanlandningen i Gävle med film och filmjölk

Vilken helg.
Vi körde tre dagar nonstop, visserligen med uppehåll på många långa uppstyrda timmar. Men endå, kom igen. Tre dar. Det var verkligen ett tag sen.

Snaps, rött vin, skumpa och nån drink.

Godast var likförbannat och endå, nyponsoppan.

Nått har äntligen hänt efter 26 års rastlöshet.
Mättnad kanske?

Eller, jo så är det, nått roligare. Nått att göra, att prata om titta på umgås med.

Nått som tar död på rast- och rotlöshet. Nått bättre än allt bubblande vin i världen, alla soliga drinkar och kalla klirrande flaskor.

Visst kommer vi säkert sitta sådär igen, det hoppas jag verkligen, och skratta in söndagens första solstrålar mellan burkar och korkskruvar.

Men inte på samma sätt, absolut inte på samma.

Igår var en bra dag, kallt och jävligt visserligen, men maten var fantastisk, det var kul att gräffa gamla ansikten och även. Faktiskt. Relativt nya, men lika viktiga för det.

Vid nolltrenollnoll gav vi upp, tittade på klockan och tassade ut i hallen.

Matti, är de lugn att vi slaggar på din soffa. Sängen är för liten därinne, och kuddarna för stora.

Javisst, sa han, klev upp och gjorde i ordning. Bara minuterna efter sov vi alla tre som slaktade grisar.

Klockan ringde strax därpå, ny vecka. Och jag är pigg utvilad och mycket mycket glad