December mitt i veckan och regn

 Vi åt smörgåsar därnere bland sjöbodarna, och tittade på snön och allt var så fint, så litet, skrev hon och berättade om tretåget hem. 
Söderut, längs ostkustbanan genom skog och öde obrukade slätter med älgspår och vinterskymning.

Själv sitter kvar på min stol, orörligt stilla och knappar på tangenterna fem trappor upp mitt i stan.
Utanför regnar det stora blöta droppar över stressade människor och granar fyllda av tingeling och egentligen- absolut just ingenting.  
Medan Lisa sitter på tåget, kanske tittar hon ut och saknar tystnaden, isolerar jag mej från världen- ett kontorslandskap- sätter på lurarna och höjer volymen. Ikväll tar vi över stan, ett liveklipp på nätet. Perssons Pack i Edsbyn och det är just då. Mitt i stan som jag saknar landet som mest, och det har jag skrivit förr men ibland är det så uppenbart löjligt vad som drar mej tillbaka till Hälsingland.  
Att skotta snö, gräva fram bilen efter vinterns första storm, snålblåst från havet eller när den första isen lägger sig lite längre innåt landet.
De sliriga vägarna mot Loos, julskyltningen längs prommenaden i Ljusdal, bjällerklang på torget i happyhudik och de små tindrande ljusen från en stuga på andra sidan älven när allt annat är svart.

Veden som, och det här blir klyschigt, sprakar i vardagsrummet och råttorna som håller sig borta dom där smällkalla vinternätterna i väntan på vår.
Bastubaden i månskenet där nakna kroppar speglar sig i Ljusnans förädiskt blanka is.
Hundar som skäller och den vita röken som stiger från skorstenar och människors munnar.  

Fast det är klart, Stockholm är ju också bra. Som igår när jag slapp äta ensam och blev bjuden på spagetti i Slaktarn och Shadows nya lägenhet. En tvåa för tre fast rymligare än förr.
Eller som ikväll när jag inte riktigt vill gå hem och passar en halvsex bio alldeles ensam.   

Och som i helgen, den som var, då vi kunde umgås och skratta med andra än bara oss själva. Eller imorgon då jag kanske ser en film till, och teven. Jag närmar mej den med försiktig spänning, som en ny mystisk bekantskap man inte riktigt kan bestämma sig för.
Sakta sakta bygger jag på några minuter extra per dag. Igår, en knapp timme i soffan innan läggdags och det var faktiskt rätt skönt, public service såklart.  
Men om, och jag har sagt det flera gånger förr, någon börjar luta åt en flytt norröver så hör av er, slå en signal och föreslå lämpligt ort med vackert hus och stor gård så kanske vi sitter där igen lagom till sommaren. I dimman vid ett vattendrag, och vem vet. Längtar vi kanske då tillbaka till storstan?

16.01, nu ska jag boka biljett till American Gangster

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0