Del 2 eftermiddag 15.13

Med risk för att bli tjatig, så måste jag bara skriva lite till.
Ett sätt att få tiden att gå, kanske, eller bara ett sätt att kommunicera. Envägskommunikation, men whatever.
Det är helt frivilligt att lämna sidan och sucka att nu har det fan tagit eld i huvudet på trixy, så han bloggar.

Men allt är så nytt och lite pirrigt spännande, det här med lantlivet och veden. Ska den räcka förresten, eller måste vi hugga mer redan i slutet av månaden? Ja, allt beror såklart på kylan, och vår egen kräsenhet. Björk brinner ju betydligt bättre än gran som mest knastrar och slår elaka gnistror omkring sig.

Jag högg för säkerhetsskull sönder en säng förresten, som ändå skulle skrotas och bunkrade lite extra där ute i boden.

Cirkusen tycks ha kommit igång riktigt bra och rullade just ner mot Sthlm för ett första möte med bossarna. Lite yr som hon var glömde hon typiskt nog luntan med papper att läsa igenom. Men kostar tågbiljetten skjortan går det säkert att lösas med trådlös uppkoppling och internwebb. Vilket jävla ord, förresten. Internwebb...

Jag ska också rulla vidare, in mot landet och gården och hem till byn. Passar väl på att handla i Delsbo innan jag svänger av mot ensamheten och de mörka skogarna några mil längre in i ingenting. Tingeling tingeling.

Om idag vore tre månader frammåt hade jag säkert tagit båten ut på älven och metat mej en fisk, nu blir det nog djupfryst istället.

Soppan igår var tiptop. Färska champinjoner, lite starkt och rödlök. Fräs fräs och några egg och både Cirkusen och jag rullade med ögonen av belåtenhet innan vi tog tag i resten. Kablar kopplades och hyllor skruvades upp och ner och nu ser det riktigt riktigt hemtrevligt ut där vi bor.

Gamalt trägolv med sprickor och stickor att sticka sig på, osså orgeln, den svarta orgeln, längst in i hörnet.
Det blir en spännande natt därute i mörkret. Huset står så till att de som sett Lilla Huset på prärien förstår exakt hur jag menar.
Och därinne någonstans, bakom drapperiet med två sänglampor på lagom avstånd ska jag ligga alldeles alena och hålla elden i schack. Inte för mycket, men heller inte allt för sparsamt. Kan det bara glöda frammåt tretiden inatt så är huset perfekt när Cirkusen och jag byter av någongång i morgoneftermiddag.

Stockholm- landet, landet- Stockholm.

Men till helgen blir det skogsro och is-vak. Bastun är varm för den som är sugen...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0