Juni Juni Juni

Det ser nog konstigt ut egentligen. Att på alla bilder jag lägger upp på nätet så är det fest och stoj och stim med burkar bastubad och bikinibrudar.
Som att livet vore ett tivoli, en fest utan slut och att vardag med pollen och morgontrötta ögon inte existerar.
Att landet erbjuder allt utom vardag, med soliga kvällar vid grillen och skumpa och dunka-dunka.

Så är det naturligtvis inte. Men att se mej koka egg, eller hur vi, jag och Lisa, masar oss till bilen i arla-morgonstund på väg till jobbet, en dusch efter joggingturen eller hur vi handlar konserver på ICA. Det är inte alls lika roligt.
Ändå är det sanningens sanning 5 gånger 24 långa timmar i veckan, och det är faktsikt också rätt trivsamt, men gör sig inte lika bra på bild.

Sommaren har gått i tusen knyck och nu är det på riktigt.
Bläddrade tillbaka 12 månader på bloggen och läste om hur midsommar, den gången i Ockelbo, närmade sig med stormsteg. Förväntningar och folköl, rastlösa nätter och dimmiga dagar.
Kul var det, men roligare är det här.
Även om årets upplaga av midsommar just nu mer och mer liknar ett frågetecken.
Ledig eller inte ledig, det frågar vi oss alla på vår vimsiga redaktion. Inte ens högsta hönset tycks ha koll och schemat har ju strulat tidigare så än ska jag inte ropa HEJ.

Det blir nog bra vilket som men vilka vändningar det fått. Livet.
På korten ser jag Sanna susa förbi med pistol i ena handen och en flaska rödtjut i den andra, en pappa med braj och solhatt och jag själv som singel och suput.
Nu däremot.
Bor Mllstrm i Umeå, långt härifrån.
Jag är bortlovad och full av kärlek med ett nummer runt handen som om jag skulle glömma.
Det gör jag aldrig

Sanna är mamma och pappa Pär. ja, han är pappa.
Så det kan gå och fort också. Tokigt knasigt roligt och den som det visste för ett år sen skulle ha tjänat sig några feta slantar på vadslagning.

Jag mins hur vi käkade maffiagryta och pratade om allt det nya, det var exakt ett år sen idag, jag och Mllstrm på hans balkong i söderläge med utsikt över bollongern.
Hur vi landade, for till sthlm och drack rom i tidningpapper på muséet, fnittrade som små små tjejer och hur jag längtade nått enormt, och for hem med ögonen som två flipperkulor studsandes och sökandes efter det jag nu har.

Ett år- tre adresser och snart en fjärde, ett underbart löfte till världen, kommunen, Lisa och mej själv.
Ett år av både kaos och ko-lugn.
Hur jag fann mig själv i en bastu och hur andra fann varandra

Men whatever, livet är nu så som jag önskade när joggare tidigare sprang förbi.
"Åh tänk, han har jobb och ett liv och ibland semester och längtar till helgen och har svettiga ben och snart får han duscha och kanske en kram"

Måndag 18e juni 2007
Solen skiner men marken är fuktig av regn,
jag är glad

Helgen var som på bilderna. En rullande minicirkus alltid på väg någonstans. Den här gången frammåt. Inte tillbaks. Frammåt

15.20, snart dags att tagga

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0