boom and go through

Just nu är det som att vintern aldrig vill ta slut.

I skyltfönstren rear biljettbolagen ut de sista resorna härifrån och tidningarna skyltar med fynda sol och fynda sommar. Skynda skynda och visst vore det skönt med en vecka, kanske två. Under ett parasoll, med en drink och nån att prata med. Una cerveza porfavor, tack tack vad fint här är. Inte alls som hemma, grått och kallt. Och titta så lustigt!

Semester. Lisa frågade igår vad jag skulle göra med två tomma veckor.
Jag funderade inte längre än en sekund och fick samma svar tillbaka.
Bara vara här. Utan jobb och planer.

Vi skulle ta prommenader på åkern, skotta undan snön på isen och göra skridskobana av ett par meter klarblank kall Ljusnan, äta middag på berget med utsikt, grilla, hugga ved inför hösten, ta en biltur till jag vet inte, men Färila kanske.
Vi kunde sjusova ikapp, gå på puben en torsdag och skratta dan efter när vi lyssnar på morgonnyheterna och tänka att haha, jobba på ni så har vi semester. So long

Hursom
Ikväll packar vi bilen och tvättar det sista, vid tretiden imorgon lämnar vi återigen Hälsingland och far söderöver.
Jag hoppar i Grisslehamnstrakten och Lisa drar vidare mot storstan och sen ut på havet.

Kanske korsar båtarna varandras farleder nångång på lördag, kanske inte. Men i början av veckan är vi tillbaka och då kan vi klappa varandra på huvet och säga att åh, det var ju visserligen roligt dädär men nu ska det bli skönt att slippa barer, rödvin och smutsiga ciggaretter.

Jag har skrivit det förrut, säkert tusen gånger minst. Men att livet på landet kan ge ett sånt lugn i kroppen, det trodde jag inte när vi flyttade för snart en månad sen.
Varje kväll är som massage och igår när Lisa somnat låg jag vaken och lyssnade efter ljud.
Barnskrik fick mej att rycka till och en obehglig känsla av läskig närvaro spred sig i kroppen. Jag tände lampan och funderade en kort stund att vicka på rullgardinen.
Fy
barnskrik ute i ingenting klockan elva på kvällen. Vill dom nått, ungarna därute, så vill dom då rakt inget trevligt
Det skar i öronen och ungefär samtidigt tycktes jag höra ett suckande från vinden.

Livet på landet, tänkte jag, har sina nackdelar. Spöken

Nu såhär en natt senare känns allt mycket bättre.

Barnen, sa Lisa, var katter och att de suckade och stönade från en trappa upp var inget konstigare än att jag glömt spjället till kakelugnen på vid gavel.
Skönt,

Men som sagt, snart kastar jag loss. Åland tur och retur för mindre än hundra pix och helgen därefter kommer Henke och Shide och vi ska skåla och skratta och tänka att. Åh, de här med rödvin barer och smutsiga cigeretter, det måste vi göra oftare.

Nu ska jag på presskonferens,
krogar mot knark
social och fritidsförvaltningen
15.00