Tisdag i slutet av veckan
Arne! Arne! Arne!
Hela huset skakar och det är näst intill omöjligt att höra sig själv läsa in speakertexter i den lilla studion på Storgatan.
Dörren, som knappast kan anklagas för att vara ljudisolerad, vibrerar.
Utanför, i kulturskolans lokaler på samma våningsplan står hela Glada-Hudikteatern och klappar taktfast (nåja)med händerna.
Teatern består av, för den som inte vet, det uppskattade och omskrivna Elvis-gänget från Hudiksvall. Hälsinglands-finest utvecklinsstörda som tagit sig så långt som till Cirkus, i Stockholm, med sin pjäs om Elvis Presley´s liv och leverne.
Nu står dom här, utanför in dörr och mitt kontor och väntar på att teaterchefen ska göra entré och antagligen ska det börja med nått nytt projekt. För det är idel glada miner när jag tränger mej nerför trappan och ut på gårdsplanen.
Jag lyckas endå, efter betydligt längre tid än normalt få ur mej dagens första inslag.
Bra så
Igår skymdes hela den fantastiska utsikten över älven och de blåa bergen av dimma. Tjocka fuktiga och tunga regnmoln pressade sig genom landskapet och luftfuktigheten var hög som en tonåring på Roskilde när vi gav oss ut i elljusspåret.
Efteråt var vi så pass nöjda, Lisa och jag, att vi låg på varsin säng i gästrummet och tjippade efter andan i väntan på mat.
Att det kan vara så skönt, att ta ut sig lite. Springa, som man aldrig gjort annat. Uppför backar och genom skogar, in på parkeringen utanför den kommunalgrå skolan och vidare ner på den nötta gräsmattan som en gång fungerat som fotbollsplan. Nu syns mopedspåren tydligare och här och var sticker visserligen enstaka tuvor upp, men att göra situpsen där- i ösregnet vore som ett gyttjebad. Äckligt
En dag kvar till torsdag och ledighet, sen jobb och ytterligare tre lata dagar i Gävle.
Erik ramlar, om allt går som det ska, ner nångång tidigt måndagmorgon också. Efter nästan en graviditets längd stampar han återigen den svenska jorden under sina fötter. Fast som det verkar, bara tillfälligt.
Grabben har fått smak för backpackerlivet och pratar redan om andra sidan Atlanten.
Bananbåt eller enkel biljett i luften.
Sydamerika blir nästa stop och jag är faktiskt inte avundsjuk, eller jo. Jag skulle gärna ha det där gjort, ramlat runt i städer som inte finns på kartan och sova bland bönder och banditer. Men just nu, så känner jag nog mer för en två-veckors solstol med bartender på lagom avstånd.
Fast Järvsö är fint det också, och vin har vi (gud vad jag tjatar) i skafferiet. Så kom sommar kom, du är mer än välkommen.
11.41, tror jag ska micra thaigrytan från igår...
Hela huset skakar och det är näst intill omöjligt att höra sig själv läsa in speakertexter i den lilla studion på Storgatan.
Dörren, som knappast kan anklagas för att vara ljudisolerad, vibrerar.
Utanför, i kulturskolans lokaler på samma våningsplan står hela Glada-Hudikteatern och klappar taktfast (nåja)med händerna.
Teatern består av, för den som inte vet, det uppskattade och omskrivna Elvis-gänget från Hudiksvall. Hälsinglands-finest utvecklinsstörda som tagit sig så långt som till Cirkus, i Stockholm, med sin pjäs om Elvis Presley´s liv och leverne.
Nu står dom här, utanför in dörr och mitt kontor och väntar på att teaterchefen ska göra entré och antagligen ska det börja med nått nytt projekt. För det är idel glada miner när jag tränger mej nerför trappan och ut på gårdsplanen.
Jag lyckas endå, efter betydligt längre tid än normalt få ur mej dagens första inslag.
Bra så
Igår skymdes hela den fantastiska utsikten över älven och de blåa bergen av dimma. Tjocka fuktiga och tunga regnmoln pressade sig genom landskapet och luftfuktigheten var hög som en tonåring på Roskilde när vi gav oss ut i elljusspåret.
Efteråt var vi så pass nöjda, Lisa och jag, att vi låg på varsin säng i gästrummet och tjippade efter andan i väntan på mat.
Att det kan vara så skönt, att ta ut sig lite. Springa, som man aldrig gjort annat. Uppför backar och genom skogar, in på parkeringen utanför den kommunalgrå skolan och vidare ner på den nötta gräsmattan som en gång fungerat som fotbollsplan. Nu syns mopedspåren tydligare och här och var sticker visserligen enstaka tuvor upp, men att göra situpsen där- i ösregnet vore som ett gyttjebad. Äckligt
En dag kvar till torsdag och ledighet, sen jobb och ytterligare tre lata dagar i Gävle.
Erik ramlar, om allt går som det ska, ner nångång tidigt måndagmorgon också. Efter nästan en graviditets längd stampar han återigen den svenska jorden under sina fötter. Fast som det verkar, bara tillfälligt.
Grabben har fått smak för backpackerlivet och pratar redan om andra sidan Atlanten.
Bananbåt eller enkel biljett i luften.
Sydamerika blir nästa stop och jag är faktiskt inte avundsjuk, eller jo. Jag skulle gärna ha det där gjort, ramlat runt i städer som inte finns på kartan och sova bland bönder och banditer. Men just nu, så känner jag nog mer för en två-veckors solstol med bartender på lagom avstånd.
Fast Järvsö är fint det också, och vin har vi (gud vad jag tjatar) i skafferiet. Så kom sommar kom, du är mer än välkommen.
11.41, tror jag ska micra thaigrytan från igår...
Kommentarer
Trackback
