15.39 Exodus i storstan

Om landet och om stan


Det är så, trots allt.


Att ögon som inte ser längre än där grannhuset tar vid. Inte ser längre än dit barernas neonskyltar lyser, som bara ser rött gult och grönt av vägverkets regelverk och möter blickar som mest ser en karriär och tryggad pension. Att jobba nu för att njuta sen. Ha råd med bilen, teven, lägenheten- imorse stod det i City om en i Vasastan som tjackat boende för 90 000 per kvadratmeter.

Nittiotusen!

För att stå, och 90 till för nästa steg och 90 till och nittio nittio nittio jävla tusen spänn för en sväng till köksvrån.


Den med dom ögonen ser inte mycket


Jag hittade tre, Tre hus på samma tomt för under miljonen. Tre hus med tvättstuga, källare bastu och sjöutsikt till samma pris som ett hyfsat vardagsrum på Södermalm.


Jobb då, vad ska vi göra?, ekar rösterna i huvet.

Vad gör vi nu?

En har just fått kicken och lever csn med nudlar och 20 kvadrat, en annan vantrivs och en tredje är så less så hon storknar.


Det sociala då?

Att dricka sig packad på 29-kronorsöl på billiga förortspizzerior, att vrida sig i ångest på söndagen och alla dimmiga ihop-pusslingar, tömda kontokort och gamla spöken.

Då föredrar jag rödvin vid strandkanten, en sup i det fria och naturen och fåglarna och jaja, jävla hippie kanske ni tänker, men tänk det då isåfall.


För det här är ett andra exodus, ingen flykt från utan till och inget finna sig själv i kallvatten och med egen odlat skägg, cannabis och potatis.


Ett helt vanligt, rekorderligt liv fast med Dressaman och McDonnalds på milsvägs avstånd bara, för oss som fått nog.



För tänk

Vi styr upp nått, vi fixar jobb och pengar. För folk jobbar även på landet, inte lika mycket kanske men nog fan jobbar de.


Som lärare, systrar, på butik och i skogen.


Idag hörde jag om en kompis kompis som flyttat ut på en ö och startat pensionat.

Hon har aldrig varit lyckligare, den där kompisens kompis.


Kan man köpa bostadsrätt med grannar och topplån går det väl att fixa stuga och jobb också.


Tänk på det, och hör av er ni som vill

Snart kör vi!


15.36, det skymmer över Stockholm och jag får stå på tunnelbana hem




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0