boom and go through

När hösten är som allra mest höst, och stan borde kännas som allra bäst- och landet därmed som nått kallt mörkt och ruggigt, så är det endå dit jag längtar mest.
Till grusvägen, till boden för att hämta veden som aldrig köptes in sågades upp och staplades fram.
Till vattnet, för kallt att bada i utan bastu- men endå klart och friskt.

Och till elden, till det dova knastrande skenet från kakelugnen i rummet utan teve.
Till helger med pizza, radio och medvetslöshet i soffan, medvetslöshet av lugn och ro och natur och frsik luft och medvetslöshet av bristen på valfrihet som ger just frihet att slippa välja.

Frihet att svänga vänster och inte höger nere vid ladan. Eller frihet att tvingas laga av vad man har när affären stängt. Frihet att just inte ha några val över huvudtaget.

Ibland saknar jag verkilgen det där

13.28, möte