boom and go through

14.30
Har trappat ner men samtidigt upp på ciggen.
Från noll till fem om dagen som snart ska bli fyra och tre och två och ett och sen ett minne blott.
Som avlagringar på grannens på balkongtak.
En del av mej, grått och smutsigt inpyrd i den grå betongen.
En fimp full av DNA som nångång kanske grävs upp, ställs ut och gör mej till en modern bockstensman.
Med svarta lungor gula fingrar men. Med ett avslappnat leende.

Inte skall väl ungen lukta gamal rök,
För det har ju barn gjort i alla tider.
Minns själv när sista barnet gått från dagis och jag fick se advenstkalendern i fröknarnas fikarum i väntan på hämtning.
Då blossades det nått alldles förjävligt i de kommunal-gröna sofforna.

Är det därför jag är den jag är, eller beror det på att cigaretter helt enkelt är så förbannat gott.
Den där röken, att sakta låta den glida ner till lungorna, gurgla runt och sen ut igen.
Att stå alldels tyst och se hur glöden närmar sig fingertopparna, hur varje centimeter och varje miligram som försvinner är en del av en själv.

Men det ska bli ändring.
Just nu är jag otroligt fånig och jag vet att jag redan tagit ett större steg än nånsin förr.

På ett sätt är det otroligt obehagligt.
Jag gillar nog inte förändringar...

Andra saker som hänt, mer positiva är att vi nu bor fyra i trean coh det känsn bara roligt.
jag har haft matlåda på jobbet och titta på teveprogram som faktiskt intresserar mej.
farlig fångst på discovery chanel 22.00 ikväll, och sen kanske. En godnatt cigarett...