boom and go through

09.32 och kroppens alla muskler känns som gammalt tuggummi
sega, söndertuggade och smaklösa
Men imorgon vid den här tiden känns allt förhoppningsvis annorlunda.
- Vi ska vara där nio, inte en minut senare smsade just Alex

Nio en lördagmorgon, för tredje veckan i rad dessutom.
Det är bara att vänja sig

För imorse började allvaret, the real shit

- Jag heter Sarah, tänkte vi skulle köra igenom hela kroppen nu, så ni vänjer er, kvittrade instruktören.

Plötsligt kändes simturerna som plågat oss sen årskiftet som avslappning i jämförelse.
1000 meter i ljummet vatten
Plask och lek-skolan, koka kaffe och hålla andan.

I fortsättningen blir det andra bullar, om mina surt utslängda tre lax ska vara värt något till sommaren.

- Vi börjar med benen, där är man oftast som starkast, log Sarah med sitt hurtiga léende och vi kröp ihop som två dragspel i varsin maskin och klockan stod på 06.34 och det var fredagmorgon i februari strax utanför tullarna.

Lätt som en plätt, hördes från Alex och i ögonvrån såg jag hur han lastade på några kilo extra och sköt ifrån.
Åtta knäböj senare skakade våra tändstickor till ben och vi vandrade vidare i lokalen och från högtalarna hörde jag Adam och Grys vidriga morgonprat och just då ville jag bara dra på den förbannade stackars instruktören en fet smäll.

- Tänkte vi kunde köra biceps också, så här, gör som jag och lyft er själva med hakan över stången däruppe i taket osså neeer, sakta, fyra sekunder, såja, ta det lugnt bara osså upp igen så så, lite lugnare- det ska kännas det här, kvittrade Sarah på och där och då, med fötterna hängandes fritt i luften, föreställde jag mig själv hur det skulle vara att bli hängd. Med snara runt halsen och en ivrig instruktör som upphetsat klappar händerna och sen slänger rutten frukt på mitt halvtjocka lik som hänger där och dinglar i väntan på gamarna.

Jag överlevde dock, men det var knappt och det blev flera tusen övningar till innan de sista tjugo minuterna avslutades i vad som kändes som elektriska stolen,
en tillbakalutad datoriserad motionscykel.
Ett helvete på två hjul och med pulsräknare!

Nog om träningen,
det är ju trots allt frivilligt och imorgon, som sagt, ska vi ju dit igen för att svettas och svära.

Ikväll kommer Kalle och jag tror helgen blir bra.
Lisa den stackarn, hoppar runt på kryckor i nionde månaden,
mer om det får ni säkert läsa i hennes blogg såsmåningom