boom and go through

Och ja, vi satt ju där i soffan och det var länge sen, 
hon var rödögd av rök och rödvin, och jag satt bredvid med katten i knät och fipplade med en halvdrucken öl.
Det var söndag och strax efter VM, och vi log förvirrat- skrattade åt där vi satt, klockan var inte mer än tio och det var förmiddag i Gävle och utanför hennes fönster sken solen och det gick att höra barnens tjat efter glass och sommarsol-för dörren till balkongen stod öppen och jag hade jeans och linne och så många tankar i huvudet att det var omöjligt att sortera.

- Vet du, sa hon då, och berättade den finaste historien jag hade hört, kanske är det inte sant, men då, jag var en sucker för misär just då, var det just bland de vackraste jag hört.

Det var om Gram Parsons och om hur han dragit en överdos i Mojaveöknen, och jag spetsade öronen- för sånt gillar man ju när solen skiner genom skitiga fönster och det är morgon och man inte riktigt orkar ta tag i dagen och livet- drack ur det sista i ölen och lutade mej tillbaka, och så berättade hon- min kompis- att Emmylou trixade med valiumtabletten och stack den långt in under Grams tajta countrybrallor. Han överlevde och säkert låg de där i sanden bland skallerormarna och kaktusarna, fantiserade vi, och kollade stjärnor rökte filterlöst och tuggade svamp hela natten. I vår värd, just då i den förvirrade soffan med vinglas på golvet gjorde de så, och från hennes ansikte- min kompis- kom tårar och jag klappade katten, tog mig i kragen och nyktrade till.

Det var ett tag sen vi sågs min kompis och jag,


men jag glömmer aldrig den där historien och vet nån hur det ligger till i verkligheten om Gram Parsons, valiumet och cigaretterna så vill jag helst inget veta.

Den här är för dej, kompis