Musik du måste höra, del IV

Vi i stannar i Karibien,
lämnar den övriga ö-världen och koncentrerar oss på Jamaika
,
Musik du måste höra, del IV
Strikkly roots från ön med knappt tre miljoner invånare och med en på sina ställen, enorm fattigdom
Här kommer tipsen, så håll i hatten och knyt dina skor

Ras Michael & the Sons of Negus
Redan efter tre fyra sekunder av det första spåret, klassiska None a Jah Jah Children no cry på skivan Rastafari (kort och gott) från 1975, förstår man att nått stort skall komma
Trummorna smattrar och på hög volym får de tak att lyfta. Så nära trance utan substanser, så enkelt och som ett mantra. None a Jah Jah Children no cry, None a Jah Jah Children no cry och sedan fortsätter det. Själar svävar över golven, händer klappas och till och med Emil viftar med armarna. Det är meditation, det är magi och det är den förmdoligen bästa Nyabinghi-skiva som någonsin spelats in. Det är som att befinna sig långt uppe i Blue Mountains på Jamaika, och ändå är det oktober och höstregn här hemma där jag sitter med skivan.
Rolig kuriosa är att Ras Michael var den första Rastafarin med en egen radioshow på ön, The Lion of Judah Radio från 1967

 

Vivian Jackson, aka Yabby You
Storproducent och musiker, som redan vid 12 års ålder lämnade sin trassliga familj och försörjde sig på egen hand i Kingstons slumkvarter. Spelade under främst 70-talet in fantastisk musik, ofta tillsammans med King Tubby. Och lyssnar man på samlingen Jesus Dread 1972-77 är det som att något knyter sig i kroppen. De tunga melodierna är nästan kusligt vemodiga och fulla av sorg, och det inledande spåret till engelska kultfilmen Babylon, då Jackson sjunger Deliver me from my enemies, det är så bra att det saknas ord.
Till dubbelplattan Jesus Dread kommer också intressant läsning om en av reggaens största, och klart intressantaste figurer. Ett måste för den som vill bekanta sig med det jamaikanska sjuttiotalet.



Twinkle Brothers
En tyvärr alldeles för bortglömd vokalgrupp som drunknat lite i Virgins Frontline-katalog från Roots & Reality eran under sjuttiotalets slut.
Gruppen bildades redan 1962 men det dröjde många långa år innan framgång, men vilka låtar sen. Lyssna på fantastiska Countrymen från -80. Since I threw the comb away och Patoo är bland de absolut bästa roots som spelats in och hamnat på ett och samma album.
Luta dig tillbaka och lyssna, du kommer inte ur soffan innan skivan slutat snurra.
Grymt!



Dillinger
Bara att döpa tredje skivan efter favoritmopeden CB 200 är coolt nog för att hamna på en lista.
Men det ska ju vara bra också, och herrejävlar att det är. Från en av de tyngsta DJ´s som någonsin kommit från Jamaika,
men för många enbart känd genom superhiten Cocaine från 1985. Det här är tyngre, det är bättre och det är så fulländat ett album kan vara.
Lyssna, för det får fart på vilken fest som helst.
Kan dock inte låta att lägga ut Cocaine, en av åttiotalets absolut bästa klubblåtar.



Nu kör jag vidare, men tar paus över söndagen.
Musik du måste höra, del V är tillbaka på måndag.
Då med något helt annat

Kommentarer
Postat av: RnB

bästa bingi plattan som spelats in enligt mitt eget tycke är Dadawah - Peace and Love vilket också är Ras Michael & The Sons of Negus under ett annat namn. Skivian består av 4 (eller var det 5?) ca 10 minuters långa spår som sakta men säkert drar in en i en annan dimension där hjärtats rytm är fundamentet. De kraftiga reverb och echo indränkta binghitrummorna, sången, gitarrplocket och pianoackorden med den monotona och stadiga basen är som livets ljus i en levande kropp. Det är inte musik i dagens mening. Detta är en mässa.

2010-10-01 @ 12:55:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0